#56 – Formativt om nationella prov – Del II

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur man som lärare kan arbeta formativt med de nationella proven. Ingången till detta är att NP i sig kräver en hel del tid och parallellt med detta satsar många skolor på att utveckla sitt arbete med formativa arbetsmetoder. Med Christian Lundahls argumentation i ryggen listade jag då ett antal sätt som man kan jobba med de nationella proven för år 3.

Idag drog jag och mina kollegor igång med delproven som handlar om matematik och med anledning av det tänkte jag börja skriva några inlägg på ämnet som är av  mer konkret karraktär. Vi får se vart det slutar. Jag är osäker på hur pass hemliga de nationella proven är så därför kommer jag kanske lämna en del läsare förbryllade. Förlåt för det.

Idag gjorde vi delprov B och detta tangerar ett område som våra elever traditionellt haft rätt svårt för. Inte supersvårt, men det har funnits år när det har varit det här området som har stuckit ut i resultaten. Därför var vi extra noggrannt förberedda med instruktioner och ännu fler lärare med vid provtillfället. Inför provet har jag lagt extra mycket energi på att låta eleverna “rätta” fiktiva elevers beräkningar på en tvågradig skala där deras “elever” kan få ett poäng för rätt svar och ett poäng för en tydlig uträkning. Med detta som grund gick de in i dagens delprov med en helt annat förkunskap än vad tidigare årskullar har haft på det här området.

Efter provet satte jag mig för att snabbrätta dem. (På så sätt kan jag direkt se om det är något vi borde fokusera på till morgondagens skrivningar.) Innan dess hejdade jag mig själv och kopierade sida fem av en del elevers prov. Utav 32 prov valde jag kanske 10-15 stycken där någon eller några utträkningar sticker ut. Dessa kopior är helt utan mina eller mina kollegors kommentarer och kommer att fungera som lektionsmaterial när vi om en vecka eller två har mattegrupper (jag, en kollega och 15 elever åt gången i en praktisk workshop) nästa gång. Min plan då är att de ska få tillbaka hela högen med beräkningar och att de gemensamt ska komma fram till en bedömning. Jag hoppas att de ska börja jämföra varandras beräkningar (“Om den elevens svar är godtagbart så måste den här och den där också vara okej”) och att de ska komma dit att de kan dra slutsatser inte bara om vad eleven skriver utan också vad hen faktiskt kan och menar (“Just på den här uppgiften blev det fel, men i nästa uppgift visar hen att hen kan”).

Vi får se vart det här leder. Vad jag kan se är att vad som förra året var vår största brist idag är en styrka. Kanske beror det på att elevunerlaget förändras men mer troligt är det att vi (jag och mina kollegor) har blivit bättre på att fokusera på den kommunikativa aspekten av lärandet.

Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.