Skolmognad

I dagarna sitter jag med förslaget till ny lärarutbildning. Som tänkande människa är den här utredningen något av en kavalkad i provokationer. Ett relativt sidospår som har bitit sig fast i mitt huvud (kanske för att jag just nu läser specialpedagogik) är det resonemangen kring skolmognad som tas upp i avsnittet om förskoleklassen. Skolmognad. Mognad för att skolas. Det är ett uttryck som bygger på föreställnignen att skolan är en fyrkantig och bökig institution som man måste vara tillräckligt mogen för att kunna hantera.

Jag gillar inte riktigt det sättet att tänka. Men jag tycker om ordet skolmognad – om man vänder på det. Hur mogen är skolan att ta emot de sexåringar som står i farstun?

Jag har funderat en hel del kring det här eftersom jag är på en skola där sex-, sju- och åttaåringar undervisas tillsammans. Redan innan jag kom till skolan blev jag varnad för den ”extrema skolifieringen” som skolans sexåringar utsattes för. Mer än två år senare vet jag att det inte är sant. Snarare är det åttaåringarna som fortfarande får leka på skoltid. Jag har nog aldrig sett så stora barn som fortfarande leker… Där kan man tala om riktig skolmognad…