Måndagar är måndagar. Det är vad det är. För mig innebär det en dag med nästan hela min klass hela dagen. 34 elever från åtta till två. Det sägs att elevgruppens storlek i sig har mindre betydelse för elevernas resultat. Det stämmer. Vad som däremot påverkar lärandet är saker som i sin tur påverkas av gruppstorleken. Som idag:
Eftersom kollegan som jag samundervisar med på måndagar är sjuk idag så har jag en vikarie vid min sida. Hen är ny i läraryrket och fortfarande rätt oerfaren, tycker hon själv. Vi kör på och efter två lektioner får vi ett par minuter att prata tillsammans. Jag beklagar min ogenomtänkta lektionsplanering och hen delger sina tankar om hur vi kan jobba med elevgruppen. I en bisats nämner hen hur hen fått trösta en ledsen elev under lektionen. Först reagerar jag inte. Efter ett par sekunder förstår jag vad hen sagt och ber om en förklaring. Det visar sig att uppgiften jag har planerat och gett var för svår vilket i sig föranledde den här vanligtvis väldigt högpresterande eleven att kuvas av inre press. Jag mår lite illa. Att en osmart planerad lektion kan göra så ont är inte något jag riktigt tänkt på. En känsla av skam och en lust att förminska slår mig.
Två sekunder senare inser jag att det här är ett gyllene tillfälle att uppmärksamma det stora och betydelsefulla som min vikarierande kollega har åstadkommit. Jag sväljer stoltheten och påtalar vilken tur det är att hen funnits med i klassrummet idag och hur mycket sämre det hade varit för min elev om inte hen hade varit här. Jag berättar om hur nära det var att vi inte kallade in en vikarie och hur många gånger jag har löst den kollegiala frånvaron själv. Vi pratar om det en stund och jag ser att hen växer i sin yrkesroll just där och då.
Samtidigt är det ett misslyckande som biter sig fast. Jag vill verkligen hinna med att se när sådant händer. Jag måste fanimej det. Annars är jag inte värd varesig lönen eller förtroendet. Men så här ett par timmar i efterhand vet jag att det inte ligger i mina skeva ögon utan i ett skevt system. Sånt här hade inte hänt (lika ofta) i en grupp på 20 elever. Det kan inte skolforskare i världen förneka.
Kommentera