I börja på läsåret blev vår skola med iPads. Egentligen ingen big deal efter tre år med varsin dator och några extra iPads som grädde på moset. Men som med allting annat så har det under åren visat sig att grädde är godare än mos. Därför bytte vi till ett upplägg där eleverna i par har ansvarar för en dator och en iPad.
Under hösten har vi försökt göra dem till naturliga lärverktyg och det är verkligen en resa som kommer ta tid innan det är riktigt bra. Samtidigt får man inte fastna i prylen. Det finns inget egenvärde i lärplattan i sig förutom att den verkar vara en vardagspryl bland eleverna. (Särskilt visar det sig i Svenskarna och Internet 2013 att vi som arbetar med yngre elever har att göra med folk som använder lärplattor rätt mycket på fritiden.)
För att bevisa det här för mig själv bestämde jag för ett tag sedan att designa undervisning där lådorna som prylarna kom i blev lärverktyget. Ett sätt att lekfullt utmana mig själv att bli bättre på att ta vad man har och göra något bra av det.
Sagt och gjort! Igår hände det och på fredag händer det igen. Som en ingång i ett kommande projekt om vatten använde jag lådorna, alla 98, för att visualisera tillgången till rent vatten i sju noggrant utvalda länder runt om i världen som av FN räknas till olika grupper av länder baserat på vattentillgång. Sedan fick eleverna en fiktiv indelning i delegationer för de respektive länderna och sedan fick de allihop samma uppgift: Utifrån era resurser och utifrån en given prislista ska ni prioritera vilka vatteninvesteringar ni väljer att satsa på.
Det intressanta är att jag lyckades hålla låda med mina elever i närmare nittio minuter utan att de förstod exakt vad det handlade om. En medveten del för att låta eleverna närma sig ett undervisningsområde med tungvikt på teknik, biologi, geografi och samhällskunskap ur ett bredare förmågeperspektiv.
Kommentera