Ibland måste man förstöra något för att få plats för att göra något bättre. Inom nationalekonomi kallas det ’creative destruction’. Häromdagen hade vi en hantverkare på skolan som ägnade sig åt precis det. Att med slagborr slå sönder tegelstenar som suttit där sedan 1870 men som med tiden slitits ut är inte helt självklart. Men i slutändan blir det ett bättre hus.
Lite så har vår arbetshöst varit. Inför nya spännande saker som snart ska komma har vi börjat förberedelserna genom att bryta upp hur saker brukar vara för att testa möjliga lösningar på hur det kan komma att bli. Om man tycker det är jobbigt att se tegelstenar från 1870-talet slås i spillror så är det inget mot upplevelsen av att se en välfungerande pedagogisk lärmiljö gå samma öde till mötes.
Nä, nu överdriver jag!
Men det finns något visst med vetskapen att man kan göra på ett sätt jäkligt bra men att det ändå är rätt att göra annorlunda just eftersom det är annorlunda. Det kostar på, både bland lärare och elever. Särskilt när man inte nödvändigtvis vet hur eller när det är färdigt och den nya tegelstenen är på plats.
Jag ser fram emot vårterminen eftersom jag vet att vi närmar oss en bild av hur vi vill ha det. Men först behöver jag vara ledig. Mycket ledig.
Kommentera