Vi har nya projektorer på jobbet. Interaktiva sådana. De är fina och smarta och väldigt användbara. På sikt. Just nu är de lite för spännande för att fungera optimalt som lärverktyg. Därför har jag under veckan fokuserat på att låta eleverna i smågrupper få testa på att mer eller mindre fritt få leka med de nya verktygen. Jag tänker att det är en viktig del av implementeringen av alla nya lärverktyg. Särskilt de som är naturligt lekfulla. Det är långt ifrån sant om alla lärverktyg men blir allt vanligare i takt med skolans digitalisering. Som en del av det fixade jag den här bilden till starten av en lektion med några av mina nioåringar häromdagen.
De går in och småfnissar åt tanken på att matematik skulle vara bäst. Några instämmer. De andra protesterar och envisas med att andra (ofta praktisk-estetiska ämnen) är bäst. De tror att det är en slump men egentligen är det en pusselbit i mitt noggrant uttänkta kulturbygge. Jag är på en outtalad krusad att vända mina elevers inställning till matematik. Så många kunskapskrav kräver att eleverna finns i rätt kontext. Man tänker inte på det men det är så. Jämför gamla läroplaners kursplaner med den som vi har idag. Det handlar om att kunna föra och följa matematiska resonemang, redogöra för och samtala om matematiska fenomen. Det kräver matematiskt självförtroende, något som inte kan utvecklas i en miljö där matematik är något för töntar eller som är tabu att tycka om. Därför väljer jag att ofta smyga in budskapet att matematik är spännande, intressant, coolt, fascinerande och framförallt bäst. Nu kanske det har att göra med att mina elever fortfarande är rätt unga men det verkar inte vara ett påstående som jag behöver underbygga särskilt ofta. Om jag säger det så antar de att det på något plan är sant.
Så när jag kommer hem från jobbet och hittar en lapp som en av dem har smusslat ner i min jackficka så tar det ett tag innan jag riktigt förstår. Efter några minuter kopplar jag ihop det med ett samtal med en elev under dagen. Eleven som frågade om jag har någon brevlåda för viktiga meddelanden. Jag minns att jag frågade lite grann kring vad för sorts meddelande det var.
”Det handlar om något supercoolt som jag har upptäckt!”
Det är här det börjar.
Kommentera