Mellan jobbet och Pedagogisk pub i Göteborg hinner jag med en sväng till gymmet. Under uppvärmningen, på en konditionscykel  i ena hörnet av den överfulla träningslokalen, kommer jag på en sak: Om man räknar ut hur många arbetstimmar som ens elever gör under en dag så är det rätt coolt att en eller ibland två personer är ansvariga för att leda, utveckla och genomföra allt det arbetet. Det är ett annat sätt att se på betydelsen av en bra lärare. Det sätter fingret på den nästan magiska känslan jag upplevt ett par timmar tidigare när en nästan zen-liknande koncentration lägger sig över arbetet i klassrummet. Ofta är det så hektiskt att jag inte hinner med att stanna upp mer än några sekunder men idag har jag fått mer än så. Det lämnar en varm känsla som jag haft svårt att uttrycka fram tills nu.

Mellan axelpressen och någon maskin för att träna benmuskler börjar jag räkna på hur många timmar det är. 34 elever som gör ganska exakt tre timmar innan lunch och sedan två och en halv efteråt. Raster borträknade. 34 x 10 är 340 så därför är 34 x 5 rimligtvis 170. Plus lite till eftersom elevernas arbetsdag är närmare 5,5 timmar.

Efteråt sitter jag på bussen mot stan och plockar upp mobilen för att dubbelkolla. 187 timmar närmare bestämt. Det är en bra bit över en månads heltidsarbete. Varje dag. Visst kan man se det som en vilseledande siffra eftersom den beror på att de är så många. (Nämnde jag att jag har 34 elever i min klass?) Samtidigt finns det en växande tradition av tänkare och praktiker som beskriver lärande som konnektivistisk. Tänk på Vygotskijs teori om varje elevs proximala utvecklingszon och hur vi med hjälp av verktyg, kontexter och kunnigare personer får hjälp i den zonen. Borde man då inte anta att lärandet blir rikare och bättre ju fler lagom kloka människor man har tillgång till i den zonen? Det är grunden i en konnektivistisk syn på lärande. Ditt nätverk är en del av din lärmiljö. Då spelar det roll vad som händer omkring dig. För varje dag som du investerar fem och en halv timmars arbete så finns det kollegor/klasskamrater som tillsammans lägger 181,5 timmar på att matcha dig och ditt lärande.

Som konsekvens uppstår frågor som är värda att ta på allvar; Behöver alla kunna allt? Är frågan till en kompis en livlina eller ett sätt att nå ett svar? Behöver det finnas någon (förslagsvis en som är lite längre och lite äldre) som kan allt?

Kommentera