Ibland undrar jag över hur man märker en skolans kultur. Inte skolan det fysiska huset utan snarare skolan som är en myndighet. Jag tror att det säkert finns flera sätt att märka sånt. Hur man behandlar lärare, vilka individuella rättigheter elever har och vad som är viktigt lärande är några. Hur man an änder sig av vikarier är en annan.
Vikarier är ofta outbildade och inte sällan ensamma i sitt arbete. Vad säger det om synen på skolan? Jag vet lärare som vägrar planera för sin vikarie när de är lediga/sjuka. Hur ser de på värdet av en elevs skoldag?
På min skola har vi en handfull vikarier som kan men väldigt sällan jobbar själva. De är extra händer och huvuden, men inte lärare. Det är inte en roll som man kan fylla på femton snabba minuter. I alla fall kan man inte det om man inte sedan tidigare är lärare för samma elevgrupp. Därför blir det ofta att vi hoppar in för varandra.
Idag blev min extra planeringstid snabbt förvandlad till ett inhopp som idrottslärare. Jag missar i produktion men får se mina elever i en annan miljö (mycket värdefullt!) och samtidigt blir lektionen nästan lika bra som annars. Det är ingen liten sak utan snarare resultatet av flera års nära samarbete som gör att eleverna är både förberedda för och helt okej med att ha någon annan lärare på kort varsel.
Ofta tänker jag att vi bygger upp undervisningsrelationer på ett sånt sätt att eleverna blir beroende av just dig själv för att fungera. Det är inte att göra eleverna några tjänster precis…
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera