Häromdagen var jag idrottslärare. Lite spontant sådär. Det började med att min idrottslärarkollega blev hastigt sjuk ett par minuter innan lektionen skulle starta. Som enda lärare med planering just då blev det min uppgift att lösa problemet. Just i detta nu är jag engelsklärare. För fjorton flitigt glostränande fyror. Samma visa där. Sjuka kollegor.
Att ta kollegors lektioner är förvänansvärt opoulärt bland en del lärare. Det förvånar mig. Hade jag jobbat på ICA hade jag behövt ta kollegans pass i kassan med jämna mellanrum. Hade jag varit läkare hade det funnits lägen när jag behövt ta ett möte med en en patient som inte vanligtvis är ”min”. Ibland undrar jag om det är mest lärarna som inte tänker så. Det är nog en kulturgrej. Gammal vana dock. Synd. Det är både givande för mig och den bästa lösningen för mina elever att jag tar hand om lektioner som på kort varsel inte kan lösas av vikarier. Det måste vara lika sant i lågstadiet som på gymnasiet.
Det är den bästa lösningen eftersom jag redan har en relation till de här eleverna och vet därför mer om vilka elever som behöver extra stöd, hur en del kan utmanas vidare och allting sånt. Att ta in studenter eller återkommande vikarier fungerar fint. Men faktum är att en person från gatan inte kan förväntas förstå komplexiteten i en elevgrupp och de kan verkligen inte förväntas förstå egenheterna i just denna. Det handlar inte om bra eller dålig utan bara att vi har en historia ihop, jag och eleverna. Det är givande för mig eftersom jag får se dem i ett annat sammanhang. 40% av min tjänst är jag matematiklärare, 40% möter jag eleverna i temadagar med halva arbetslaget åt gången (50+ elever). Det är en bra mix men jag får en till bit i pusslet som är att förstå en elev när jag får se dem hantera en hinderbana på olika sätt. (Några gömmer sig i ett hörn, andra hittar egna genvägar. Det säger något om vem du är.) Samma sak gäller på engelskan. Just nu har jag två elever bredvid mig som coachar varandra i hur man kan tänka för att översätta stavning från svenska till engelska. Förutom att det otroligt vackert så är det ganska roligt och väldigt lärorikt.
“Tänka att du ska skriva mamma fast att du tar bort a:en och alla m:en utom det första och att du skriver o, t,h,e,r istället.”
“Det är samma som med mamma, -ther på slutet.”
“Nej! Med ett O. Brther. Hi hi”
Det börjar poppa upp en del nya begrepp i skoldebatten. Ett av dem är ”lärande organisation”. Jag tänker att en del av skapandet av en lärande organisation är att skapa en större flexibilitet och ett större samarbete. Sånt syns inte bara i personalrummet och på möten. Det är också något som måste synas i klassrummet. Bland annat så här.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera