Varje morgon börjar jag undervisa 8.20. Vid den tiden har jag varit på skolan mellan 1 och 2,5 timmar upptagen med alla möjliga förberedelser. Mestadels är det på personalrummet men oftast innefattar det en tripp till klassrummet och lite gött morgonhäng med de elever som kommer först till skolan. Idag var en sådan dag. Trots det var det först vid starten av lektionen som jag noterade en superintressant konflikt mellan fyra elever. Det visar sig att två killar har kommit överens om att ”tjejer gör aldrig något kul” vilket provocerar åtminstone två av tjejerna. Just när deras samtal börjar övergå från debatt till bråk kommer jag in och avbryter dem för att starta skoldagen. Det vanliga måndagssamtalet om helgens begivenheter övergår aldrig till ett samtal om innebörden i #8emars. Så jag frågar dem om de hört talas om Internationella kvinnodagen. Det blir ingången till ett samtal som börjar i morgonens konflikt och som går vidare till att diskutera löner, hederskultur, betydelsen av kön och som slutar i den genuina frågan:
Men alltså… Kan killar vara feminister?
Vid det här laget närmade det sig slutet av morgonens första lektion så jag avrundade med att visa ett genialt filmprojekt från Årstaskolans jämnåriga elever. Mycket inspirerade for eleverna ut åt olika håll för diverse lektioner. Till varandra viskar de om egna planer på hur de kan lyfta frågan om jämställdhet och allas lika värde.
Ett par timmar senare är klockan tre och ännu en skoldag har passerat. Som en röd tråd genom dagen har ett särskilt elevprojekt baserat på #8emars återkommit gång efter gång. Först var det en elev som ville googla på bilder om jämlikhet. Sedan var det en flyer som de ville kopiera upp och sätta upp runt om i samhället. Sedan var det viskningar om en flyer som i hemlighet monterats i matsalen. Under lunchrasten blev det en fullskalig A3-affisch som senare skulle monteras i kommunens kulturhus. Halvt på skoj och halvt på allvar planerade de en avstickare till kommunhuset för att plantera en där.
I slutet av dagen säger vi farväl och jag tänker någonstans i bakhuvudet på hur svårt det är att förbereda riktigt bra lärande. Jag lägger timmar på att förbereda en dag och det som visar sig mest värdefullt är till stor del beroende av en slump. Det är visserligen möjligt att skapa undervisning som tjänar samma mål; att visa eleverna att de har en röst som är värd att lyssnas på och lära av.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera