Dagens sista lektion. Jag annonserar slut på skoldagen för de flesta eleverna och en kort rast för de som ska vara kvar till dagens efterlektion. De vill vara kvar inomhus. Jag, som bara behöver byta hus för att hämta lite material och göra ett par kopior av en genial affisch, ger mitt medgivande till något av barndomens tydligen mest uppskattade inslag; inomhusrast.
Ett par minuter senare är jag tillbaka och finner elever tätt samlade runt en mobil. Jag förstår på deras samtal att det handlar om Instagram och den ena elevens halvsyskon som driver ett konto dedikerat åt skärmdumpar av ”roliga” SMS-konversationer. De dröjer sig kvar i instagrammandet och ber om ursäkt för det när jag försöker påbörja min lektion. Det är en timma om skrivregler och språknormer kopplat till att skriva dialoger. En kollega har planerat men har glömt att dela underlaget, vilket gör att jag står med en hög halvfärdiga elevarbeten i näven och ingen genomgång. Det är inte som att jag har supersvårt att improvisera på ämnet men får istället en idé.
En stund senare har eleven med halvsyskonet loggat in på Instagram via min dator och vi kollar på en av många SMS-konversationer. Jag ger eleverna i uppgift att konvertera konversationen så att den språkligt följer normerna för att vara en dialog i en bok. De funderar på vad som behövs och börjar plita på både talstreck och skiljetecken samtidigt som de slaktar både smileys och SMS-språk.
Bild efter bild avverkar de tillsammans och emellanåt låter jag dem diskutera sig fram till en gemensam lösning. De får motivera sina val och argumentera för olika lösningar. Någon uttrycker att de tidigare haft svårt att veta när ”man ska hoppa ner en rad och sätta ett nytt talstreck” men att de genast förstår när utforskandet sker i SMS-form. Jag tänker att det är en visuellt gränssnitt som de alla har mycket erfarenhet av och som liksom stöttar dem i sin tolkning. Vi gör avstickare till allt från emoticons och SMS-språk under tiden och rätt vad det är har genomgången som skulle ha varit en kortis upptagit halva lektionen. Jag är nöjd och imponerad över deras engagemang men lite orolig att en del av dem gömmer sig lite bakom de lite snabbare klasskamraterna. Så jag bryter av med en stunds eget arbete i det material som min kollega har skickat med. De går med på det men bara under löftet att de får fortsätta ”fixa till” SMS-konversationer på slutet.
När lektionen är slut har skoldagen varat sju timmar. Trots det är de inte intresserade av att gå hem förrän de har gått igenom alla bilder i sagda instagramflöde. Alla 104. Jag kan inte riktigt säga nej så jag låter dem hållas och lägger lite tid på att plocka i ordning i klassrummet samtidigt som jag tänker att det är coolt vad som kan hända med lärande när det utgår från både innehåll och verktyg som elever känner och gillar.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera