Tisdag och en dag utan elever, både mina egna och våra EU-kollegors. Istället blir det en heldag i ett konferenscenter som tycks ha byggts på något sätt i samband med OS i London 2012. Sämre kaffe och shortbread. Annars är det som en svensk konferens.
Jag är här med två kollegor och vår lokala fotbollsförening för att prata för ett hundratal engelska lärare om likabehandling på nätet utifrån ett svenskt perspektiv. Rent konkret handlar det om Hackerveckan (1,2,3,4,5) och det värdegrundsarbetet som vi knyter till det. Ur ett större perspektiv kommer vi in efter en anti-mobbningsorganisation som förespråkar skrämseltaktik för att får med sig föräldrar och förlöjligande av internetanvändare i mötet med elever. De är precis före oss. Omedelbart efter oss kommer en civilpolis som berättar om hur olagligt det är att vara olaglig och att han gärna kommer till skolan och berättar just det för eleverna. Däremellan Sverige. Lilla vi.
Vi har ett bildspel om hur likabehandlingsplaner är lokala och även tar upp kränkningar mellan vuxna och barn. Publiken förstår, kanske. Min kollega överlämnar till mig och jag presenterar att våra elevdatorer är helt fria från innehållsfilter och att våra elever kan göra allt utom att byta operativsystem. Hakor tappas. Jag berättar att de inte är samma som att man får göra vad man vill utan att det handlar om att sätta förutsättningar för att undervisa om digitala förmågor som eleverna kommer ihåg även efter att skoldagen är slut. Hakor plockas upp och insikter görs. Vi möts över en ocean av olikheter och tar det från där.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera