Människor är olika och därför är också människans behov olika. En del behöver totalt tystnad för att kunna lära. Andra behöver ljud för att stänga ute. En av mina 98 elever är av den senare typen och rätt så mycket så dessutom. Därför är det lite av en kris när klassrummets datorskåp är låst och nyckeln är någon annanstans. Det är elevens egna förslag att efter genomgången få använda en elevdator för att koppla upp sig mot Spotify för att få arbetsro. Jag gör den blixtsnabba bedömningen att så antagligen är fallet och ger mitt medgivande. Fast det är då vi upptäcker det där med det låsta skåpet.
Besviken och oäven att ge upp så lånar jag ut min privata mobil till eleven för att genom den kunna streama sin musik. Hen ser på mig och undrar om jag menar allvar. Jag funderar på om det verkligen är rätt beslut, men landar i att det är en chansning för att stryka vår undervisningsrelation. Hen fortsätter att se på mig.
Men…. Om jag loggar ut dig och loggar in på mitt konto. Kan du ens logga in igen då? Kommer du ihåg din kod?
Det är en märklig fråga, tänker jag först. Sedan inser jag att det är en sådan grej som är viktig när man är tio….
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera