”Det som inte blir gjort innan påsk”
En av mina första handledare när jag gick lärarutbildningen berättade för mig att det finns en gammal sanning från det äldre gardet lärare som säger att det som inte blir gjort innan påsklovet blir inte gjort alls. Det kan vara ett uttryck för den gamla skolan där läraren var den enda som initierade lärandesituationer och där innehållet styrdes på en större detaljnivå. Fast samtidigt är det lite sant numera också. Det här är mitt femte påsklov som lärare och så gott som alla vårterminer har jag någon gång efter påsk fastnat i en situation av att ha alldeles för mycket planer i förhållande till hur mycket tid jag har. Jag minns inte riktigt första terminen eftersom allt var så nytt då. Men allt sedan dess brukar bli så.
Då och då engagerar jag mig i en NGO som sammanför barn och unga från hela världen i olika lägerbaserade fredsutbildningar. Ofta är det tjugoettåringar utan pedagogisk utbildning som står för den mesta verksamhetesplaneringen. En suboptimal men i alla fall intressant erfarenhet. Ofta blir det under de utbildningarna på samma sätt som det blir för mig någon gång efter påsk. Tiden tar slut men idéerna finns kvar. Ofta brukar det i dessa fall sammanfalla med en period av tre veckor där man kanske sovit ett par timmar per natt och jobbat närmare 20. Med andra ord är risken för konflikt rätt hög. Därför brukar jag lösa problemet genom att göra en stor väggkalender med den tid som är kvar och tvinga dem att innan det är för sent grovplanera all kvarvarande tid. Då hamnar man inte i den situationen. Just nu går jag och lurar på om det funkar likadant för en lärare i grundskolan. Det finns bara ett sätt att ta reda på det…..
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera