De senaste tre åren har jag haft något med Bokmässan att göra. Ofta brukar det bli en snabbvisit mellan en lektion och en konferens.
I år gör jag tvärtom och slår på stort. 9-16 varje dag med många olika händelser inbokade. Främst är jag här med några elever för att visa hur programmering kan vara ett komplement till läsning.
Hör mer här: http://korta.nu/jonseredradio.
Det är något speciellt att jobba med elever på en lördag. Det blir en annorlunda kemi oss emellan. Vi blir mer än lärare och elever. Det är både vackert och väldigt meningsfullt.
Samtidigt är det något särskilt att se andra som normalt sett inte arbetar med barn och unga men som har den naturliga fallenheten för det. De har ofta ett annat perspektiv kring detaljer. De är helt enkelt inte som lärare. Foucault menade i sitt installationstal vid Sorbonne att makten ligger i detaljerna. Det är något av det sannaste jag vet. I det här fallet är det makten att förändra. På andra sidan bordet sitter två personer och kollar igenom en kod i jakten på en eller flera buggar. Barnet börjar prata på fejkad skånska. Den vuxna ger igen med samma mynt. Knappt tio minuter senare fortsätter de ännu, fast nu med goda skratt ihop.
Avslutningsvis är det spännande att ta med sig elever till verkliga ställen, som inte funkar som i skolan. Det hände häromdagen när jag tog med eleverna till lunchrestaurangen på andra våningen. De gick in, såg miljön och frågade sedan i kör ”Får man ta så mycket man vill!?”. Det är en fråga som bara är naturlig när man har en vanlig lunchrestaurang där portioner är begränsade, bemötande en bristvara och där barn antas vara lägre stående varelser. Det är tydligt för mig först när jag kommer iväg från skolan och till en lunchmatsal som för de allra flesta andra i rummet inte är särskilt märkvärdig. Då ska du veta att varenda unge jag haft med mig dit, oavsett mässa, har beskrivit maten som lyx.
Kommentera