Mellandag och jag anstränger mig rätt hårt på att inte läsa nyheter, twitter, Facebook eller annat. Jobbmejlen kollar jag var tredje dag eller så, mest för att inte missa något jag kan få skit för sen. Samtidigt pillar jag med lite olika roliga projekt och förbereder ett storkok. Idag blir det chili con carne. Samtidigt går filmen om Håkan Hellströms konsert på Ullevi i bakgrunden. En bra söndagskväll helt enkelt.
I en parentes tar jag upp mobilen för att kolla receptet och hittar då den senast öppnade appen: Instagram. Högst upp i flödet finns en bild som en tioårig elev har lagt ut. (Jag har bara elever på Instragram.) Den handlar om julplaner som hon ser fram emot. I kommentarsfältet finns en halv konversation som inte verkar helt välkommen. Jag fotar av den och skickar ett privat meddelande till min elev.
Det blir starten på ett samtal under resten av långkoket som jag gärna vill dela med er, eftersom den så tydligt visar varför det behövs vuxna i de sociala medier som våra elever använder.
Jag: Hej! Hoppas du har ett bra lov. Jag såg vad XXXXX skrev. Vet du vem det är? Hade jag fått en sådan kommentar så hade jag anmält hens konto.
Eleven: Jag vill inte säga något om det.
Jag (anar ett övertramp): Du behöver inte säga något. Ville bara säga att jag såg det och att jag är på din sida. Ha ett bra lov! 🙂
Eleven (fem minuter senare): Jag blev så ledsen.
Jag: Jag förstår det. Det hade jag också blivit. *kramande smiley*
Eleven: Han skrev att jag skulle säga var jag bor. Men jag känner inte han.
Jag: Bra att du inte sa mer än att du bor i Sverige. Man ska inte berätta för mycket sånt.
Eleven: Nej.
Eleven: Nu ska jag stänga mitt konto så att det blir privat.
Jag: Bra tänkt. Då slipper man följare som man inte känner.
Eleven: Men då lär man inte känna så många nya. Det är trist.
Jag (imponerad av det perspektivet): Det är ju sant.
Det slutar i att eleven för ett tag låser sitt konto för utomstående och att vi båda (plus flera av elevens vänner) anmäler kontot. Det hindrar inte personen i fråga från att skaffa sig ett nytt konto men det blir ändå en markering som också visar andra elever i den här elevens närhet hur en gör för att tackla ovälkomna närmanden på nätet. Man kan ha olika åsikter om vem som är ansvarig för att barn lär sig sådant här. Det är lätt att skjuta över ansvaret till hemmet. Men det finns en lättare väg: att alla som har med barn och unga att göra tar en del av ansvaret.
Kommentera