Jag har bestämt mig för att blogga mer.
Jag har bestämt mig för att läsa mer.
Så det slog mig att en kan kombinera de två. Därav ett antal inlägg under rubriken ’bokblogg’.
Först ut är ’Program or be programmed’ av Douglas Rushkoff. Enkelt förklarat är han en legendarisk medievetare som i ett decennium pratat om saker som vi pratar om nu.
Redan i inledningen gör Rushkoff en bra poäng: att jämföra relationen mellan en programmerare och en användare vid relationen mellan en mekaniker och en förare är haltande. Istället behöver vi jämföra med relationen mellan en förare och en passagerare. Förstår du inte kod så är du dömd att vara passagerare. Fast den här bilen har inga fönster så du är beroende av att föraren tar dig dit du vill. Den maktrelationen gör det, i Rushkoffs mening, omöjligt att skydda sig från att bli utnyttjad. Det är bara en tidsfråga.
Han har en poäng där. Visst kan man tycka att att internettjänster borde utvecklas av välvilliga filantroper. Wikipedia och Mozilla. Men deras glädjande framgångshistorier ändrar inte faktumet att om vi bygger upp skeva maktbalansen så bygger vi ett mönster av missförhållanden. Det kommer bara sluta när vi stärker den svaga parten, i det här fallet passageraren. Alltså vi.
Alla behöver inte kunna köra. En del klarar sig utmärkt utan. Min farfar hade tillgång till hemtjänst de sista tio åren av sitt liv och led knappast av det. Men levde han en tillvaro av allt större beroende av andras välvilja? Tvivelsutan ja. Det kan vara okej för någon som är 78 och bor på hem. Men när vi funderar på hur vi förbereder de som en dag ska ta över tyglarna så kan vi inte förs dem beroende av digital färdtjänst. Det vore direkt oansvarigt.
Kommentera