Demokratifrågor har en särskild plats inom fackföreningsrörelsen. Det finns det andra som kan skriva något betydligt bättre om. Min hypotes är att fackförbund för lärare borde bry sig ännu lite mer. Därför att lärare borde bry sig lite mer.
Enkelt förklarat handlar det om att skapa rätt förutsättningar för lärande. Varje dag är jag på jobbet minst en halvtimma innan jag behöver vara det. Det är för att det tar en viss stund att ställa i ordning klassrummet – som på eftermiddagstid är fritids pysselrum. Jag skulle aldrig drömma om att klaga över att vi delar lokaler. Det berikar båda våra verksamheter, men det ställer lite högre krav på att ställa i ordning. Det är en del av min dagliga rutin för att skapa bra förutsättningar för lärande. Jag tar upp det för att dra parallellen till att vi som lärarkår har ett lika stort intresse i att skapa värdemässiga förutsättningar för lärande. Går det att lära sig allt en tänkande, kännande människa behöver kunna om man lever i ett instängt, kontrollerat och i grunden ofritt samhälle? Antagligen inte. Eller… Kanske… Men det är inte samma sak. Och framförallt: Det finns ingen poäng. Varför skulle vi lära elever att tänka kritiskt om kritik inte vore tillåtet?
Nu har vi i mångt och mycket grundläggande fri- och rättigheter. Det är bra. Det gör det värt att ha ett utbildningssystem som är värt någonting. Men hur blir det framöver? Min övertygelse är att vår generations stora medborgarrättsrörelse kommer handla om rätt till ett privatliv. Särskilt på Internet. Det är ett område som influerar alla delar av vår tillvaro och där grundläggande fri- och rättigheter är underutvecklade. Det är ett samhällsproblem. Det är ett demokratiproblem. Och det är ett skolproblem. Om allt mer av våra liv sker på nätet så är det också sant att allt mer av det vi lär våra elever ska kunna appliceras på Internet. Då måste vi med näbbar och klor slåss för ett Internet som låter våra elever vara så grymma kloka och fritänkande som vi kan lära dem att bli. Annars är det bara onödigt.
Kommentera