Häromdagen var jag på SETT, bland annat för att delta i ett panelsamtal om lärares yrkesetik på sociala medier. Det var ett seminarium som omtalats mycket både på Twitter och Facebook veckan innan SETT vilket får mig att vilja dela en del observationer från passet. Det är inte menat som smutskastning eller skitsnack. Det enda syftet är att förmedla hur olika perspektiv det finns på dessa frågor.

Precis innan seminariet höll Mats Trondman en uppskattad föreläsning. Grovt räknat 1000 skolledare var på plats. När vårt seminarium tog vid direkt Efter Trondman så lämnade cirka 800 av skolledarna lokalerna. Oklart varför. Är det bara 20% av skolledare som har lärare som behöver ledning i frågor kring Internet? Vad är grejen med de övriga 80%? Har de jobbat hårt med lärares digitala ledarskap eller har se skolledare som är för dumma för att förstå betydelsen av de här frågorna? Jag är inte särskilt positiv.

Hela seminariet började med att Andre Pop, sportjournalisten och tillika moderator för pratet, förklarade att han valt bort en digital närvaro på Twitter eftersom ’där finns alldeles för många personer som hatar och klagar’ och han inte har tid med sånt. En i mitt tycke överdrivet svartmålande ansats som inte är värdig ett konstruktivt samtal.

När jag en stund senare fick komma upp på scenen och motta frågor från Pops så var de i samma linje. En serie frågor ledde fram till kontentan ’vad gör eleverna för taskigheter på nätet’? Då fick jag nog. Det kanske inte var det trevligaste svaret men jag kunde inte låta bli i det här skedet. Så här sa jag, på ett ungefär:

Alltså. Allt som händer i livet händer också på Internet. Det är trevligt och otrevligt. Tryggt och otryggt. Hat och kärlek. Man kan säga att man inte vill vara med på Twitter eftersom det finns taskigheter där, men det äe som att säga att man inte vill leva livet för att det finns folk som är negativa i världen. Det gäller att istället fokusera på det fina, vackra och positiva. Fokusera och utveckla det till något större och starkare som kan ta över.

Vi gör ingen en tjänst genom att överdriva farorna och nackdelarna med Internet och de kulturella utbytena som sker där. Lika lite som vi för någon en tjänst genom att beskriva det som en värld full av rosor och gummibjörnar. En nyanserad och komplex verklighetsbeskrivning är det enda som duger som utgångspunkt om samtalet ska leda till något. Där floppade Pops i sig hårdare än de flesta vintersportare han annars bevakar.

Kommentera