Idag tog jag emot Trevor Dolan Award, ett pris för årets punkare i skolvärlden. Det är jag väldigt glad och tacksam för. Jag uppskattar mycket Trevors vision om skolan och är superglad att någon tycker att jag passar in i den visionen.

Generellt har jag svårt för individuella priser i vår värld eftersom vi alla är produkter av våra kontexter. Därför vill jag tacka mina närmaste kollegor och kollegor som kommit in lite då och då för att göra vår verksamhet bättre. Till den senare grupp hör Ingela Lundh på GR Utbildning och Carl Heath på Interactive Institute. 

All heder till Jonas och det arbete han och hans kollegor gör på Fryshuset. Att se arbetet de gör med funktionsförmåga och resultatet det har i termer av måluppfyllelse behöver uppmärksammas mer och av fler. 

All heder till Martina och det arbete hon gör i Piteå med att presenterar unga barn med både utrustning och den hjälp de behöver. Hennes perspektiv att skapa en “en pedagogik som talar med barnets röst” visar med exemplarisk tydlighet att det inte hadlar om prylar utan om ett bättre bemötande av de barn/elever vi jobbar med. 

Om jag är punk så oroar jag mig lite för punkigheten i resten av lärarkåren. Skämt åsido förstår jag att punkighet i den här kontexten ska förstås som motsatsen till fluffighet. I fet sammanhanget blir punkighet ett uttryck för handlingskraft baserad på humor, värme och kärlek till uppdraget som lärare. Det är ett ideal som vi alla, jag inräknat, behöver påminns oss om lite då och då. Jag tar tillfället intakt att gå till mig själv och fundera på hur jag kan fortsätta utvecklas i Trevors anda.

En kommentar

Kommentera