Häromdagen utsågs jag till årets Trevor Dolan stipendiat. Det här är inlägg som inte på något sätt är skrivet för att framhäva mig själv utan för att jag kort och gott vill göra något för att sprida den vision som Trevor Dolan stod för och som det här priset delas ut för att bevara.
Det första en kan göra för att fördjupa sin förståelse av Dolans syn på lärande är att ta del av kriterierna för priset. De är förvisso inte skrivna av honom själv men av personer som arbetade med honom och stod honom nära.
- Civilkurage och mod att varje dag ta ställning för varje enskilt barn/elev, trots omgivningens tyckanden och tryck.
- En orubbad övertygelse om varje elevs förmåga att lära och skolans avgörande inverkan på en elevs nutid och framtid.
- Ett passionerat och hängivet ledarskap med en osviklig pedagogisk markör riktad mot undervisning och lärande.
- Ett ledarskap där det didaktiska lärandet står på tvärvetenskaplig grund.
- Humor, värme och kärlek till sitt uppdrag, sina medarbetare och elever.
- Modet att ta debatt.
- Är punk i skolvärlden.
Framförallt det sista kriteriet brukar lyftas fram, inte för att det är viktigare än de andra utan för att det sticker ut lite i sammanhanget. Det är inte så ofta vi pratar om punk som en skolterm.
Direkt efter prisutdelningen fick jag tillfälle att byta ett par ord med Lisa Rönnbäck som är ordförande i Trevor Dolan Foundation och som var både kollega och nära vän till Dolan. Hon förklarade för mig att de brukade prata om punk i det här sammanhanget som motsatsen till fluffighet. Jag tolkar hennes beskrivning av fluffighet som ovanan att fastna i fina ord och lite missa att det behöver mynna ut i något konkret, varesig det är konkretare tankar eller i handlingar. Jag tänker att det inte är något fel i att vara övergripande, visionär eller långsiktig men att det finns ganska gott om den varan. Jag är likadan. Det svåra för mig är inte att tänka fritt, utan att landa i något tydligt och handlingskraftigt. Gör vi inte det så fastnar våra idéer vid just idéer, och då blir det inget utav dem. För att lyckas åstadkomma någon riktig förändring/utveckling behöver vi dra nytta av den sprängkraft som finns i att göra saker. Allra mest behöver vi ta det steget kring frågor där resten av skolsverige tenderar att fastna vid samtal, idéer och meningsutbyten.
Det är kanske den bilden av punk som skolan behöver för att komma vidare?
Kommentera