Att lärares administrativa arbetsbörda är för stor är de flesta överens om. Något måste göras. En del föreslår att rättningen av nationella prov skulle kunna göras centralt. Det hade rent av varit bra för likvärdigheten, brukar det sägas. Ja, kanske. Men det finns ändå problem här. Bortsett från att det är svårt att föreställa sig vem som ett par månader om året ska arbeta med att rätta hundratusentals prov. Det kräver en pedagogisk utbildning motsvarande en lärarutbildning men skulle i praktiken inte kunna vara fasta anställningar (eftersom provperioderna pågår mellan vecka 5 och fram till sommarlovet) vilket de flesta med lärarutbildning är vana vid.

Men om vi låtsas att det enorma problemet på något sätt hade en självklar lösning så finns det fortfarande argument mot en sådan lösning. Pedagogiska argument som borde vara relevanta för alla som bryr sig om elevernas bästa. Här är tre av dem:

1. Bedömning måste, precis som undervisning, ske i ett sammanhang för att vara relevant. Det gör det nästan omöjligt att centralt rätt nationella prov rättvist. Det enda undantaget är bedömningen av enkla faktakunskaper genom 1-X-2-frågor. Sånt är inte intressant ändå. Det är de lätta delarna som går snabbt att rätt

2. Central administration tar tid. Kolla på USA, där tester motsvarande NP rättas centralt. Resultaten kommer tillbaka till de undervisande lärarna flera månader efter bedömningstillfället. I ett barns lärande är månader evigheter. Vad säger det om värdet av den bedömningen? Stora stödbehov kommer antagligen vara kvar och kanske rent av förvärrade av den flera månader långa väntan. Mindre stödbehov, de små missförstånden som hade kunnat fixas med ett par veckors blixtstöd direkt efter provtillfället fungerar inte likadant. På ett par månader hinner de förändras och förvärras. Samtidigt uppstår nya små missförstånd hos andra elever på vägen. Därför är det viktigt att se på bedömningar som färskvara med ett bäst före datum. 

3. Central rättning skulle bjuda in till centrala analyser som skulle vara lika banala som PISA-resultaten när det kommer till att anpassa vad som händer i enskilda klassrum. De vore meningsfulla för att anpassa hela skolsystemet, men det är inte nödvändigtvis samma sak som jag behöver anpassa i mitt klassrum. För att nå de slutsatserna måste jag ändå göra ha en egen, lokal, bedömningsprocess av materialet som skulle skickas iväg för central rättning.

Kommentera