Skolan ska förbereda våra elever för en komplex och okänd framtid.
Det är en av de bästa sammanfattningarna av skolans uppdrag som jag har stött på under mina år som lärare. Den sammför det nära och listbara med det lite mer fjärran och ogreppbara. Den förklarar sambandet mellan färdigheter och förståelse, de första stegen i förskolan och det lyckliga utspringet efter gymnasiet, det tidlösa som vi alltid ägnat oss åt och det alldeles nya som ingen hade kunnat ana eller förutspå. Det sammanfattar helt enkelt varför skolan är riktigt viktig. Frasen kommer inte från läroplanen utan från den förra vision som min politiska uppdragsgivare fastlade under förra mandatperioden. Oavsett vad man tycker om skolpolitiker så är det en bra mening.
Skolan ska förbereda våra elever för en komplex och okänd framtid.
Jag har tagit meningen till mig och gjort den till mitt motto såväl i klassrummet som i min skolutveckling. Det är vår polstjärna.
Därför har jag också lagt märke till en generell utveckling bland flera skolhuvudmän som pågår just nu. Det är kopplat till skolutvecklingen som stämmer ur lokala personbiträdesavtal med Google. De där juridiska dokumenten som gör det lagligt att lagra vissa personuppgifter i digitala tjänster som omfattas av Google Apps For Education (GAFE). Det i sig är inte skolutveckling. Men jag tycker mig ana ett mönster som korrelerar med tecknandet av GAFE-avtal. Ungefär samtidigt tenderar huvudmän att fundera över alla andra digitala verktyg som används och det juridiska läget runt dem.
Inte alltid, men inte heller sällan blir slutsatsen att det nog är bättre att använda Google-tjänster. Varför göra en doodle om en kan göra nästan samma sak med Google Formulär? Varför använda någon annan ordbehandlare än Google Dokument? Varför använda WordPress eller Tumblr när en lika gärna kan göra en Google Site? Varför göra en Prezi när det finns Google Presentationer? Med mer eller mindre tvång anpassar sig hela skolorganisationer till att designa didaktik efter en princip om “Google Först”, eller ännu värre “Enbart Google”.
Jag har förståelse för att vi försöker vårt allra yttersta för att värna om våra elevers digitala integritet. Då ingår att inte sprida känsliga personuppgifter på vilka digitala plattformar som helst. Jag förstår också att vi i tider av inspektioner, kontroller och ständigt närvarande möjligheter om anmälningar gör vår yttersta för att följa lagen. Det är bra ideal som är värda att upprätthålla. Däremot är det inte en orsak att begränsa sin internetanvändning till Googles skräddarsydda tvångsjacka. Tvärtom.
Vi är skyldiga oss själva och våra elever att skilja på hanteringen av känsliga personuppgifter och hanteringen av helt obetydlig information. Om jag lägger upp veckans läsläxa på en digital plattform som mina elever går in och läser på så är vi rimligtvis inte i riskzonen för att hantera personuppgifter fel. Detsamma gäller filmklippet som ska förklara sambandet mellan multiplikation och division, frågeformuläret för att låta elever välja vad de vill vara i årets luciatåg, mikrobloggen där eleverna kan hitta låttexter och karaokeversioner av låtarna till samma luciatåg eller om jag gör ett bildspel till min föreläsning om orsaker till och konsekvenser av ojämlika levnadsvillkor i Asien. Inga personuppgifter som behöver skyddas.
Varför kan vi inte lika gärna använda principen “Google först” även om vi inte måste? kanske du undrar. Det finns en poäng med att undvika en sådan kultur. Den poängen har inget att göra med att Google skulle vara särskilt skurkaktiga (antagligen är de inte det). Det handlar inte ens om Google egentligen (jo lite grann). Istället handlar det om den där vision. Att skolan ska förbereda våra elever för en komplex och okänd framtid. Den visionen har direkt bäring på hur vi undervisar om Internet. För även om eleverna antagligen inte kommer växa upp och använda samma hemsidor och tjänster som de använder i skolan så kommer den digitala världsbild vi ger dem i skolan ha bäring på hur väl eleverna kommer kunna hantera ett komplext och okänt Internet. Fundera ett tag på vad som kommer hända med elever som växer upp i en skolmiljö där Google alltid är förstavalet, eller kanske rent av det enda tillåtna valet. Kommer de eleverna vara rustade för en komplex och okänd framtid eller kommer de vara rustade till att vara lydigt okritiska kunder?
Det är ohederligt att överdriva för att göra en poäng, men någonstans är det lydiga kunder som vi förbereder våra elever för att bli. Om de tar studenten med 12 år av erfarenheter av stängda Google-miljöer så är det rimligt att de fortsätter på samma spår framöver. Det vore förödande.
Därför borde vi i designen av digitalt understödda lärprocesser göra riskanalyser som värderar både hanteringen av personuppgifter och vad det i slutändan kommer göra för elevernas förståelse av Internet och i förlängningen världen.
Kommentera