Det finns ett uttryck inom utbildningsområdet i USA som är relevant att introducera i Sverige. The opportunity gap. Möjlighetsgapet. Det är ett begrepp nära besläktat med ett lärandegap och ett framgångsgap som båda två varit etablerade begrepp sedan länge inom amerikansk skola. Det kan tyckas mer rimligt att de har begrepp som dessa med tanke på hur breda klasskillnader som finns i det landet. I Sverige pratar vi om det kompensatoriska uppdraget och det säger lika mycket om vårt samhälle. Eller i alla fall det samhället som varit. När tider förändras vill jag föreslå att vi börjar prata mer om ett möjlighetsgap även i den svenska skolan eftersom likvärdigheten i skolan går ner. Ord spelar roll och här behöver vi hålla fokus på vad minskad likvärdighet leder till.
Jag arbetar i ett samhälle där de flesta eleverna kommer från medelklassfamiljer som har relativt hög akademisk bakgrund. Faktorer som spelar stor roll för barns framgång i livet. I USA inbegriper möjlighetsgapet också faktorer som etnicitet, språklig förmåga, förekomsten av positiva insatser i närsamhället, familjesituation och liknande. Jag ser en tjusning i den bredden. Det omfattar individuella faktorer som språklig förmåga och kollektiva faktorer kopplade till närsamhället.
Vi behöver ett sätt att prata om elever som inte längre får möjlighet att nå sin fulla potential i skolan. Det är inget att vara stolt över, men det minsta vi kan göra för dem är att erkänna situationen och kalla den för vad den är.
Möjlighetsgapet kan anta flera olika former och uppstå av flera olika orsaker. Några av dem listas här:
- Minoritetsstudenter kan råka ut för fördomar eller förutfattade meningar som förnekar dem samma möjligheter till lärtillfällen som andra elever. Vi vet att höga positiva förväntningar har stor effekt på lärandet och då måste vi förvänta oss lika goda resultat av alla elever.
- Elever till föräldrar med lägre utbildningsgrad eller som inte värderar utbildning kan sakna ett engagemang och stöd hemifrån som andra elever åtnjuter. De här eleverna kommer inte i lika hög grad välja strategiskt för att förbättra sina chanser att komma in på en högskoleutbildning.
- Elever från hem där svenska inte är det mest talade språket skulle kunna riskera att i förlängningen få sämre möjligheter att utvecklas om deras språkutveckling halkar efter svensktalande klasskamrater. Om studiehandledning ges på modersmålet kan en del av de riskerna minskas och förebyggas men eftersom vi vet att språket ligger till grund för allt lärande är det här nog en stor faktor.
- Ekonomisk svaga skolor och samhällen kan lätt hamna i en situation där verksamheten inte är så bra som den skulle kunna vara på grund av mindre effektiv undervisning, sämre lokaler, större elevgrupper och sämre resurser. Allihop bidrar till sämre akademiska förutsättningar.
- Små skolor i avlägsna områden påverkas negativt i möjligheterna att erbjuda ett varierat utbud av lärtillfällen. Saker som studiebesök påverkas kraftigt. Bara en sådan sak som att vissa kommuner erbjuder fria skolresor i kollektivtrafiken när grannkommuner inte gör det spär på möjlighetsgapet. Elever i glesbygdsområden har sämre tillgång till bibliotek och kulturupplevelser såväl som muséer och andra studiebesök.
- Bristfällig tillgång till Internet är ytterligare en faktor kopplat till möjligheter som börjar växa fram i den amerikanska skoldebatten. Jag vill lägga till tillgången till tekniska verktyg. Där skiljer det sig åt väldigt mycket mellan olika skolor och huvudmän med konsekvensen att möjlighetsgapet ökar.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera