Eftermiddag dagen efter en kväll med röjig konsert som pågick alldeles för kort och alldeles för sent. Resultatet är en supertrött Killfröken som försöker lyckas med kontorsarbete. Just nu genom att djupdyka i kommentarmaterialet för matematik. Jag försöker sedan ett tag förstå det den avgörande skillnaden mellan matematiska resonemang och andra resonemang. Förutom språket och kontexten. Hur skiljer de sig åt? Det går inte särskilt bra. Kanske beror det på min egen dumhet och för lite sömn, eller så beror det på de pågående samtalen mellan kollegor runt omkring i kombination med den helt obefintliga ventilationen i vårt personalrum. Mest troligt är det en kombination av alltihop. Oavsett vilket så bestämmer jag efter en stund för att ge upp och gå ut en stund. Jag behöver frisk luft och vårsolen utanför lockar. Två steg mot dörren innan jag vänder om och tar med mobilen. Jag får en idé. På vägen ner för trappen och mot den lockande utsidan googlar jag fram kommentarmaterialet på mobilen. Lagom tills att jag satt mig på stentrappan precis utanför dörren kommer det fram på skärmen. Jag läser innehållsförteckningen och scrollar ner till det avsnitt som jag gissar kan ha svaret på mina frågor. Efter ett par meningar kommen en viss elev fram.
Åttaåringen: Hej Killfröken! Vad gör du!?
Jag: Jag läser läroplanen. Försöker komma på hur jag ska lära ut matte bättre.
Åttaåringen (märkbart intresserad): Oh! Läs högt för mig. Hen sätter sig i mitt knä och vi delar en läsupplevelse kring läroplanen som få får uppleva. Då och då får jag stanna upp och förklara ord. Rätt ofta faktiskt, vilket kanske inte är så konstigt.
Åttaåringen: Jag fattar nada!
Jag (släpper fokuset från mobilen och ser på Åttaåringen): Jo men alltså. Hur gör du när du lär dig matte?
Åttaåringen: Meh! Jag räknar. Räknar i boken bara.
Jag: precis! Men kan man räkna matte utan en mattebok?
Åttaåringen: Jajamän! Jag kan räkna i huvudet. *En stunds paus* och på fingrarna!
Jag: Precis! Och i läroplanen finns det tips om hur man ska lära sig jobba med matte på många olika sätt. Jag försöker förstå hur man lär sig matte genom att prata, förstår du? Hen funderar en stund men fattar inte. Tyvärr. Så vi pratar om annat. Hen kollar vidare på min mobil och stannar upp efter ett tag.
Åttaåringen: SPELAR DU HAY DAY!? (Ett mobilspel där man driver en bondgård och samlar pengar genom att så och skörda)
Jag: Ja, alltså jag har skaffat det eftersom några elever har det och jag vill förstå vad de gör. Men jag vet inte så mycket om hur man gör…
Åttaåringen: Ingen fara! Jag kan lära dig!
Hen tar min mobil och loggar in på appen. Det blir ett samtal om allt från strategier till värdet av pengar jämfört med värdet av diamanter. Vi pratar vad som är värt att skörda och hen lär mig att använda marknadsfunktionen för att sälja överblivna grödor till extrema överpriser. Åttaåringen visar mig hur man kan använda kontakter med vänner för att samarbeta fram till högre nivåer för alla. Lagom när Åttaåringen är mitt inne i att berätta om skillnaderna mellan olika levels i spelet inser jag att det här är ett spel med rätt mycket matte.
Jag: Men du! Det finns lite matematik här. Jag lär mig jättemycket av att vi pratar om Hay Day och matematiken som finns i det här spelet.
Åttaåringen: Va?
Jag: Jo men alltså. När du lär mig att jag borde satsa på att odla majs och sälja grejer superdyrt så fattar jag hur jag kan tjäna pengar i det här spelet. Och det är väl lite matte, eller?
Åttaåringen (efter en stund betänktetid): Ja, faktiskt! Man kan ju räkna pengar och andra saker men man kan också ha en plan för hur man ska göra. Är det också matte?
Jag: Ja, verkligen!
Jag funderar fortfarande på om det samtalet vi hade kan sägas ha rymt ett matematiskt resonemang. Jag vet verkligen inte. Om någon av er vet får ni gärna kommentera.
Kommentera