Tankar om kursplaner och universum

Tidigare idag hamnade jag i ett samtal med en kamrat som arbetar med att ta fram de nya kursplanerna. Vi pratade om hur det nya kommer att skilja sig från både det gamla (d v s det nuvarande) och de jättegamla. Han berättade i en bisats att LGR 69 (tror jag det var) dikterade att barnen skulle läsa rymden i årskurs två. Oavsett var i landet man bodde, vad man redan kunde eller för den delen vad man som åttaåring fascinerades av. Den berättelsen gav mig två tankar:
1. När jag gick i årskurs två läste vi också rymden i tvåan. Det skulle alla göra. Detta var år 1996. En fasligt massa år efter att LGR 69 lagts till handlingarna.
2. Just nu håller jag på att undervisa mina elever (som bl a går i årskurs två) om… just det… rymden.

En kort stund hinner jag skämmas. ”Jag som är så nybakad borde verkligen inte falla in i gamla mönster och mossiga vanor.” Sen förstår jag skillnaden. När jag (och generationer före mig) fick lära oss att mars har två månar (Phobos och Deimos) så lär sig dagens unga någonting annat. Något betydligt viktigare. Låt mig demonstrera:

För ett par dagar sedan samlade jag klassens åttaåringar för ett samtal om vad som finns i rymden. Detta var en av flera uppstarter för det kommande temat som kommer att pågå i ett par veckor framöver. En elev, Funderaren (pojke i åttaårsåldern) fastnade för samtalsämnet och redogjorde för en av sina tankar.

Funderaren: Jag har tänkt på det här mycket.
Jag: Vadå?
Funderaren: Jo, alltså… Om rymden är oändligt stor borde allting kunna finnas där.
Jag: Det är en väldigt klok tanke
Funderaren (skiner upp): Och då betyder det att det någonstans i universum finns en planet där det istället för människor lever giraffer som svävar!

Att kunna rabbla meningslös fakta gör ingen människa glad. Numera kan det inte ens göra dig anställd. Istället förväntas man kunna tänka själv. Att närma sig sånt man inte säkert vet. Det kräver tid. Tid som annars hade gått till betydligt mer mätbar kunskap. Jag undrar just om de kommande kursplanerna har vett att lämna utrymme för den typen av undervisning.