Det är sportlov och hela skolan (de som inte är lediga) är på väg till ett lokalt utflyktsmål. På vägen småpratar jag med ett par elever som jag går med. Jag passar på att berätta för en av dem (en sjuårig pojke) att jag från bussen till jobbet såg honom och hans storebror på väg till skolan.
Lillebror: Men jag såg ju inte dig.
Jag (pedagogvarning!): Jo. Så kan det ju vara ibland om den ena sitter på en buss och den andra går på trottoaren. Då kanske bara den ena ser.
Lillebror funderar ett par sekunder. Jag antar att konceptet av att ses men inte se behöver sjunka in.
Lillebror: Varför ser man bara folk man inte känner?
Jag: Euhm…
Lillebror: …Vore det inte smartare om man bara såg folk man känner?
Ju mer jag tänker på det – desto klokare blir det. För om detta tankeexperiment ska vara möjligt behövs en värld där alla känner alla. Är inte det grundpelaren i vilket solidariskt samhälle som helst?
2 kommentarer
alla har lättheter
Posted on 2010-02-25 at 15:15fin tanke. barn är ju ofta mycket klokare än vi vuxna. min son frågade igår om spegeln redan innehåller allt man kan se i den, vad svarar man på det?
malene
alla har lättheter
Posted on 2010-02-25 at 15:15och om man tar in din elev i resonemanget så betyder ju det att alla människor skulle sitta i spegeln, eller…?