PRAO

Ett av de märkligaste fenomenen som finns i skolan är PRAO. Praktisk arbetslivsorientering. Hur många personer funderar ens på att jobba inom samma bransch som de PRAOade i? Hur som helst är jag inte helt övertygad om att det här med PRAO egentligen är något som skolan borde ägna sig åt. Det känns inte riktigt så. Självklart ska samhället och skolan leva i symbios men alla moderna pedagogiska teorier bygger på en aktiv lärare som finns med. Under PRAO ser du inte röken av din lärare…

Hur som helst: Det är åtta på morgonen och jag har redan jobbat i två timmar. Lagom till dagens tredje kopp kaffe kommer en av mina favoritelever (ALLA lärare har favoritelever, de andra vågar inte erkänna det bara…)
in i klassrummet. Han är elva år gammal och ungefär tre år äldre än klassens äldsta elever (som är sex,sju och åtta år gamla) vilket gör att jag litegrann ifrågasätter hans närvaro.

”Jag ska PRAOa här idag. Har inte Kollegorna sagt det?” frågar han och verkar för ett ögonblick lite tillbakadragen. Det här är killen som i klassrummet är den självsäkraste som tänkas kan.

Jag byter snabbt taktik och sätter honom i arbete. Lagom tills dess att det är dags att ringa in eleverna tar han mig åt sidan.

PRAO-killen: Du, Killfröken! Jag vet vad vi kan göra om vi blir klara för tidigt med din planering.
Jag (intresserad): Vad tänker du?
PRAO-killen: De kan få jobba med matteboken! Lita på mig, elever HATAR matteboken…
Jag (chockad): Men…Men….Skolan ska väl inte vara något man hatar, eller?
PRAO: Meh! Kom igen, ge mig en chans att hämnas nu då!

4 kommentarer
  • Christer
    Posted on 2008-05-27 at 07:42

    🙂 Det låter som att i alla fall du kan lära dig något av elevernas PRAO…

  • Lärarstudentskan
    Posted on 2008-05-27 at 21:29

    Precis det där har jag också funderat på. Om PRAOn ska finnas kvar borde den också tas seriöst! Eleverna borde få uppmanas att tänka efter vad de i framtiden vill jobba med och sedan välja efter de förutsättningar som finns… som det är nu hamnar alla väl antingen på dagis eller skalar potatis på någon restaurang… Dessutom borde de få ha kontinuerlig kontakt med lärare under perioden. Som jag minns det skickades man ut, skrev loggbok som inte användes till något, kom sedan tillbaka till skolan utan någon ordentlig genomgång av vad som hänt och vad man lärt sig. I princip värdelöst, faktiskt. Men den där killen verkar ju ha både goda förkunskaper och något slags intresse för miljön han jobbar i 😉

  • Kicki W
    Posted on 2008-05-28 at 10:01

    Jag har svårt att se det meningslösa i att ge barnen en liten inblick i hur det är ”på andra sidan” VEM kan veta vad man ska satsa på yrkesmässigt när man är 11 år???? Jag visste det inte när jag hade slutat gymnasiet ens, men att få möjlighet att se hur världen ser ut utanför skolbubblan tycker jag är mycket positivt! Även om det är för att hämnas 😉

  • Kicki W
    Posted on 2008-05-30 at 08:28

    GÄRNA fler studiebesök, om det innebär att barnen får möjlighet att själva göra studierna…! Jag börjar mer och mer ifrågasätta att man tillrättalägger och är så fokuserade på att barnen ska ”lära sig”, så man glömmer att de har helt andra perspektiv på sin omgivning än vad vi duktiga vuxna har. Jag gillar skarpt den idé som Maria Montessori hade om att barn har en alldeles egen förmåga, och att lärarens uppgift är mer att vägleda/vara bollplank. Speciellt när man betänker att den sk. vetenskapen har börjat titta på just detta om hur lärandet går till. Är det sju lärstilar eller fler? Oavsett vilket så är de som senare väljer lärarbanan företrädare för mer eller mindre bara en…. Jag tror MYCKET på att släppa in fler proffesioner i skolan, eller kanske snarare att släppa ut barnen till dem ;-).

    ”Varför ska jag kunna detta – jag ska ju ändå inte ägna mig åt det sén?” är en ganska vanlig diskussion vid middagsborden hemma. Ungarna blir lika förvånade varje gång när de inser hur mycket större perspektivet är när de seda får inblickar i det sk. arbetslivet. Att svara ”det måste du, det ingår i läroplanen, det kan vara bra inför framtiden” håller inte som argument till en omotiverad 13-åring….

    Haha, nu slutar jag innan du kan göra en bok av min kommentar!!

Kommentera