Det tjatas mycket i media om hur man som lärare alltid måste handskas med konflikter. Ha den här tanken i bakhuvudet nästa gång du stöter på den sortens diskuterande: I Sverige spricker ungefär hälften av alla giftermål. Och då är det två vuxna människor som valt varandra av kärlek.
I skolan parar vi ihop 20-30 ungar utan att de får någon egentlig makt att påverka och så förväntar vi oss att de ska samarbeta i tolv år. Det är väl självklart att det uppstår konflikter?
Jag är lite skruvad, jag gillar konlikterna. framörallt gillar jag att se hur mina elever många gånger inte besitter förmågan att se saken ur två perspektiv.
Bråkmakarungen: Killfröken! VI behöver hjälp med en konflikt härborta. (Ja, de uttrycker sig så. Kusligt lillgammalt…
Jag: Vad var det som hände då?
Bråkmakarungen: först retades jag och sen bara slog hon mig!!!
5 kommentarer
Kicki W
Posted on 2008-06-05 at 12:36Back on track.
//Det räcker inte med att eleverna är aktiva för att lärande ska uppstå. Det krävs en aktiv person som är kunnigare än eleven och som kan visa vägen. Det är läraren som har huvudansvaret för att eleven utvecklas (samtidigt som eleven har ett viktigt delansvar). Det är inte rättvist att lägga hela det ansvaret på eleverna som Key och (i våss mån) Montessori gör. // (citat från ”Killfröken” i min blogg).
Man kan konstatera två saker. Det KRÄVS att eleverna är aktiva, och det KRÄVS en ansvarig lärare. Det som sorgligt nog ofta uppkommer när eleven inte är aktiv, är att ansvaret helt plötsligt glider över till någon annan.
För mig är det helt obegripligt att personer som borde vara experter på pedagogik helt plötsligt kliver ett steg bakåt och påstår sig ”inte ha utbildning” för barns olika behov – om det inte följer ”det normala”. Det är få personalkategorier som så regelbundet och schemalagt har fortbildning i sin tjänst. Första gången jag blev varse detta dilemma var när jag som skolkurator satt och försökte stötta en lågstadielärare som hade ett barn i klassen med en hel del i bagaget – bland annat besvärliga föräldrar. Denna lärare hade jobbat över 15 år inom yrket, men trodde sig inte ha kompetens nog att möta föräldrarna på det sätt som krävdes. Då kom det åter igen upp ”det har jag inte fått någon utbildning på”.. osv. När jag då frågade om det aldrig tagits upp på alla dessa studiedagar hon ändå måste ha genomlevt under sina 15 år, var svaret nej. Och när jag då frågade varför, så visste hon inte. Hon hade heller inget svar på varför lärarkollegiet aldrig bett om fortbildning inom området, eftersom det helt tydligt var ett allt större problem. Möjligheten alltså att hjälpa detta barn i sitt skolarbete skulle alltså bli via någon som inte alls har tillräckliga kunskaper i hur lärandet går till. Märkligt.
Ännu mer märkligt kan det bli när elever har uppenbara inlärningsproblem av olika slag. Inte sällan är det FÖRÄLDRARNA som plötsligt får huvudansvaret för barnens lärande, och inte läraren. Det är alldeles för uppenbar betydelse för den enskilde eleven vilken lärare han/hon har för att kunna nå ett visst resultat. Själva slogs vi ganska envist mot en räddhågsen lärare när ene sonen hade bekymmer i tyskan. Han hade inte fått grunden pga lärarens bristande kompetens, men det var han själv med vår hjälp som skulle fixa det….?
Även motivationsarbete är ett viktigt arbete! Det finns naturligtvis många anledningar till att trötta 13-åringar inte längre vill, men jag tror tyvärr att skolan har en STOR del i detta! Är man coach, så är en viktig del av arbetet att peppa och med olika metoder stimulera nyfikenheten. Men är man ledare så talar man om och förväntar sig lydnad. Det tog mig några månader att repa lite mod att faktiskt börja protestera lite på de återkommande EVK:na (eller hur man nu skriver… – elevvårds konferenser), som jag tyckte allt för ofta urartade till att ”klaga laget runt”. Stackars den läraren som inte höll med i klagosången om ”den hopplöse Kalle”.
Det är åtskilliga grabbar (företrädelsevis) som gått ur skolan med mycket dåliga betyg, men som sedan visat sig vara äkta entrepenörer och byggt upp firmor med flera anställda. Frågar man dessa om skolan så är nog inställningen den att det var något de överlevde snarare än genomlevde. Det var först när de kunde se en tydlig motivation till att lära sig som det blev intressant – och då oftast först i vuxen ålder! Denna kategori människor kommer skolan ALDRIG kunna motivera med den struktur som fortfarande råder inom dess murar. DÄR ÄR DET HELT NÖDVÄNDIGT att släppa ut ungdomarna att få se yrkeslivet på ett annat sätt än genom en skolbok.
En annan kategori är de som drivs av en mycket stark drivkraft att skapa. De får en dunk i ryggen på avslutningar för vackert pianospel, eller kan stolt titta på sina teckningar på väggen i skolsalen. Men det betyder ju inte så mycket när man har bekymmer med att förstå hur människokroppen är konstruerad. DET är ju mycket viktigare… Att ”dagdrömma” vet ju alla att man inte ska ägna sig åt. Åtminstone inte om man blivit äldre än 10 år. Man kan dock få drömma lite om man gör det under tiden man ska skriva en uppsats… Själv fick jag till slut tillsägelser att förkorta mina alster för det tog alldeles för lång tid för läraren att rätta :-D.
Vad jag helt enkelt är ute efter är att det finns många saker som är otroligt viktigt för barns utveckling. Det är ett mycket stort ansvar att vara lärare, och jag vet ärligt talat inte om jag skulle våga ställa mig i det blåshålet… ;-). Men att tro att det måste vara i en särskild form för att det ska vara seriöst, är att ta på sig mer ansvar än vad som behövs! Det som startade det min lilla reaktion var en kommentar på din sida om att praktik i princip var helt onödigt, eftersom det ofta inte var stöpt just i denna ”ordentliga” form. Vi har faktiskt ingen aning om vad som är betydelsefullt för en enskild elev eller inte. Det kan vara mattanten som betyder mest! Det Montessori ändå gjorde var att våga vidga sina vyer och SE barnen och vad de verkligen gjorde. Jag tycker inte heller att allt är helt ok med den pedagokiken heller kanske. Främst att man ser allt som en träning, där jag kallar en del för lek. Men att ändå våga lita på barnets EGEN förmåga, och fånga upp och utvecka den. Inte försöka trycka in en annan slags förmåga, och först lära barnen att hantera det.
Jag väljer att sluta nu, för annars har hela min lunch försvunnit :-)!! Men som du förstår så är detta verkligen något som berör och engagerar mig MYCKET!
Keep up the good work!! Du verkar ju verkligen vara en som gör det också :-).
Killfroken
Posted on 2008-06-05 at 17:061 – Kicki, du borde få hederspris för tidernas längsta kommentar någonsin…
2 – Angående det här med aktiva lärare och aktiva elever. Lev Vygotskij genomförde sin enorma forskargärning för utbildningsvetenskapen med följande mantra. ”Det krävs aktiva elever, aktiva pedagoger och en aktiv miljö”. Mycket klokt…
3 – Att lärarna har en tendens att lämna ifrån sig de svåraste fallen till (ofta obehöriga) assistenter och experter på annat än pedagogik är helt vansinnigt. Det är vi överens om. Att det krävs en läkares ordination för att skolan ska hitta pengar är sjukt. Lärare borde få ordinationsrätt på särskilt stöd!
4 – Angående studiedagar: Här är århundradets avslöjande. Studiedagar är oftast helt kassa. De används alldeles för ofta antingen som komp dagar eller för att planera ikapp. Man borde samla alla studiedagar och låta alla legitimerade lärare gå en termin på lärarutbildningen vart 10e år (med full lön) så att de får läsa upp sig på vad som hänt sen sist.
5- Angående föräldrars ansvar: Det där är knivigt. Föräldrar har en enorm makt över skolan och med makt kommer ansvar. Jag håller med dig om att det är på tok för vanligt att lärare skyller på föräldrar vilket är lika sorgligt som oproffsigt. Jag tror mycket på att lärarna borde vara de som tar det stora ansvaret för utbildningen vilket också är grundorsaken till att jag motsätter mig fenomenet PRAO.
6 – Jag håller med dig om att skolan i sin struktur är okapabel att motivera alla elever. Lösningen ligger nog i att arbeta efter Howard Gardners teorier om Multipla Intelligenser och fler andra teorier (bland annat Montessori).
7 – Angående praktik – Visst är praktisk kunskap bra men om man släpper ut understimulerade gymnasister på byggen och låter dem arbeta istället för att gå i skolan. Kan man se det på något anant sätt än att skolan ger upp på de eleverna? Är inte det den ultimata idiotförklaringen? Jag är fast övertygad om att det måste finnas en behörig lärare med i bilden ,på något sätt, som ser till att den motivation och de kunskaper som blir till ute i praktiken följer med tillbaka till skolan. Det kan vara genom uppföljande skoluppgifter eller handledning från läraren under praktiken. Att släppa ut kidsen på vårbete och sen inte följa upp det är inte undervisning, eller?
8 – Jag är helt med på noterna om att mattanten kan vara den mest betydelsefulla. Men kan man skicka alla elever till matsalen i en vecka i tron om att de kommer att älska mattanten? Fenomenet PRAO är något som alla elever på en skola gör samtidigt och som väldigt sällan bygger på genuina intressen från elevernas sida. Då är
9 – Elever som dagdrömmer är mina absoluta favoriter, oavsett ålder.
10 – Min erfarenhet av Montessori sträcker sig långt som att ajg själv gått mina första skolår på en montessoriskola. Jag lärde mig otroligt mycket under den tiden och ser absolut många viktiga inslag som går att låna till den svenska skolan idag. Sen ska man veta att montessoripedagogik har tydligt influerat läroplanen.D et som gör att skolan inte är särskilt Montessori är snarare att väldigt få skolor elver efter läroplanen i den utsträckningen de borde.
Nu måste JAG sluta annars missar jag tåget hem till mina föräldrar och den annalkande grillningen i eftermiddagssolen.
Peace Out!
//Killfröken
Kicki W
Posted on 2008-06-05 at 22:54Tja, mitt problem var ju som sagt aldrig ATT fylla den obligatoriska A4-sidan på uppsatsskrivningen…! Snarare att begränsa mig.
Jag ska inte bli så långrandig återigen, och kan ju konstatera att vi troligtvis har ganska likartad syn på vårt kära utbildningsväsen. Och jag är helt ärlig när jag påstår att jag är full av beundran för alla underbara och kompetenta lärare som engagerar sig dag för dag, år ut och år in. Min näst yngste son fick en nästan pensionsmässig lärare när han började 1:an, och MAKALÖST vad hon var engagerad och driven av LUST till sitt yrke!
Om du har tolkat in att jag tror ”lösningen” ligger i att släppa ut alla ungar på praktik ”i stället” så tror du fel! Men helt klart så tror jag (och har också flera konkreta exempel) att mötet med en arbetsplats och personer där kan få upp ögonen för en och annan VARFÖR man går i skolan. Och jag tror visst på att de synnerligen skoltrötta ungdomarna mår bättre av att byta miljö än att man gör ”mer av samma sak”.
Jag hoppas att du och andra nybakade lärare ifrågasätter mer och börjar kräva att fortbildningen tas mer på allvar. Naturligtvis behöver man planera också! Men det är ju trots allt lärarkonferenser varje vecka, så något borde ju hinnas med där också…
Visst är det bra att föräldrar kan välja mellan lite olika inriktningar på skolor. Men jag tror inte att det är så vanligt att ett sådant val först har föregåtts av en ordentlig analys av vad just MITT barn kan tänkas behöva. Det är nog mer grundat på föräldrarnas behov. Det är ändå i varje klassrum upp till den ansvarige pedagogen att se och möta den enskilde eleven. Och jag gillar SKARPT din tanke om att faktiskt ge lärare såpass mycket (själv)förtroende att själva avgöra om det ska till andra resurser. Att fföräldrar lägger sig i måste ses som en tillgång i stället för ett hot. Har man inte föräldrarna med sig är det så otroligt mycket svårare att få med sig det behövande barnet!!
God natt :-)!
Killfroken
Posted on 2008-06-06 at 15:51Det du skriver på slutet är helt rätt. Vi har ALLT att förlora på en maktkamp mellan skola och föräldrar. Vilken unge skulle inte välja föräldrarna?
Liten hemlighetEtt av de första tipset nybakade lärare brukar få är att fjäska för föräldrarna. Vinner man er är ungarna så gott som vunna också…
//K
Tuvas mamma
Posted on 2008-06-06 at 23:02Först måste jag tacka för att du tyckte att Tuvas blogg var en bra idé! Gillar även din blogg. Alltid intressant med en kille i skolans värld. Jag har själv jobbat som lärare på högstadiet i 4 år. Är mycket kritisk och engagerad förälder. Intressant med den långa diskussionen på detta inlägg!