Det fanns en tid (1800-talet om jag tvingas gissa) när landets främsta konstnärer (i alla discipliner) anlitades för att skapa dåtidens läromedel. Den bakomliggande pedagogiska tanken var stor konst skulle göra lärandet mer lustfyllt. Utan att ta ställning till det pedagogiska argumentet bakom kan man ana en fantastisk barnsyn. ”Små kultursprättar är vad det är”, kan de ha sagt.
En av de mest kända verken från denna era är Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf.
Det jag tänker på är detta: Om vi skulle tänka likadant idag. Vilka konstnärer skulle anlitas då? (idag skulle vi väl snarare tänka på artister?) Vad tror ni?
En kommentar
Anna
Posted on 2010-09-11 at 12:36det där ingick i en läs- och skrivkurs jag läste i våras.. tänk om jag hade kommit ihåg något av det nu.. :s
jag skulle verkligen vilja se läroböcker för barn skrivna av den helt fantastiske författaren Peter Pohl.. skulle var kul om det funkade, så att det inte blev som Astrid Lindgrens läsebok..