Så jag insåg en sak idag: Divisionsmetoden ”kort division” är kanske en av de mest korkade sakerna som den svenska matematikundervisningen inte har gjort sig av med ännu.
När jag gick i skolan (och då är jag dryga tio år äldre än mina elever) fick vi memorera alla multiplikationstabeller och utifrån det hitta diverse yxiga metoder för division. Idag ger jag mina elever redskap som mitt dåtida jag bara hade kunnat drömma om. För att kunna lyckas med detta krävs att eleverna kan två saker: (1) att dubblera och halvera i huvudet och (2) att behärska positionssystemet (att en trea är olika värde beroende på om det är ett ental, tiotal eller hundratal). Kan man detta så kan man med enkla metoder klura ut nästan all multiplikation och division.
Det är i denna kontext som divisionsmetoden ”kort division” ter sig en aning puckad. För den som inte minns så är kort division den vanliga metoden för att räkna ut division. (Hör hur din mellanstadielärare säger ”Man börjar med femman och delar med två, sen blir det en över som man sparar som rest när man går vidare till tvåan”….) Problemet är att kort division inte skiljer på talsorter (alltså, positionssystemet). En femma kan vara femhundra, femtio eller rent av en femma. Talsortstänkande är inte nödvändigt för att metoden ska gå ihop. Däremot är det rent ut sagt förödande att eleverna får lära sig att positionssystemet ibland är viktigt och ibland oviktigt.
Jag kommer att utveckla detta närmare i ett senare inlägg. Nu ska jag sova.
Kommentera