Tankar om den goda julen

Efter en heldag fylld till bredden av anonyma julhälsningar på SMS, Twitter och Facebook sitter jag och minns tillbaka till mina barndoms jular. Det här med jullov är en riktig vattendelare för alla lärare. (Egentligen gäller det alla lov.) När man pratar om lov så kan man verkligen se hur det delar Sveriges 300-någonting-tusen lärare i två tydliga läger:

Den första gruppen lärare sitter, som jag, och tänker tillbaka till egna jular och minns dem med värme. Även om det förgångna är just förgånget så finns det gott om ungar som idag upplever ungefär samma sak. (Betydligt fler får uppleva fördelarna med jullov från insidan av en fritidsavdelning, men det är faktiskt inte så illa som det låter…) Med denna stora majoritet gör dessa lärare det som de allra flesta lärare gör nästan jämt: anpassar sig efter var de flesta befinner sig. Detta innebär framförallt tre saker:
1. De har inget emot att planera lektioner som går ut på att berätta om vad man gjort på lovet.
2. De ser lovet som en möjlighet för sina elever att få tillgång till avkoppling och rekreation.
3. De har ser, oftast outtalat, ett mönster där elever framåt slutet av terminer ”klingar av” för att efter lovet komma tillbaka ”pigga och utvilade” .

Den andra gruppen lärare har läst tillräckligt många Metro-krönikor av Hillevi Wahl för att veta vilket helvete som julen kan innebära. Dessa lärare är i ett ögonblick beredda att strunta i majoritetens kontextuella lärande för att hjälpa de som behöver den allra mest. De skulle planera en lektion som går ut på att berätta vad man gjort på lovet (och tvinga den lilla grupp elever som lider av lov att fabricera fler lögner). De skulle heller aldrig förvänta sig mer av sina elever bara för att ”nu har ni haft ett långt och skönt lov att återhämta er”. Snarare förbereder de ett par dagar efter lovet när deras elever mest får vara och ”landa” i skolvardagen.

Jag kan i ärlighetens namn inte bestämma mig för var jag står i den här frågan. (Och att kompromissa känns svårt, eller är det bara jag som inte kan komma på några?) Det enda jag vet är att jag numera inte kan fira jul utan att tänka på de elever (på min skola och överallt annars) som inte får uppleva den julen de förtjänar.

Innebär det att mina jular har blivit bättre eller sämre?

Med de orden går jag på blogglov. Den sjunde januari börjar jag jobba igen så räkna med att bloggen vaknar till liv vid ungefär samma tillfälle.