Ett svar till en minister

För ett par dagar sedan fick jag ett mejl från Jan Björklund. (Jag prenumerar av någon outgrundlig anledning på hans nyhetsmjel. Oddsen att han personligen hör av sig är ganska små. Jag är ju trots allt lärare…) Där förklarade han hur bra det var att Riksdagen nyligen röstat igenom att införa betyg från skolår sex.

Då vill jag bara svara med en hänvisning till pedagogforskaren Anders Jönsson (Malmö Högskola) och hans kollegor (både i Sverige och i resten av världen). De kan gemensamt visa, i fall eftter fall, att det händer någonting med lärares undervisning när det kommer in betyg. Den blir ytligare och mer inriktad på att så många elever som möjligt ska klara knivskarpa betygsgränser. Det hade inte varit så farligt om det som betyder något vore själva betygen. Men nu vet både du och jag att så inte är fallet.

När du fick ditt jobb, oavsett vilket det är, var det med allra största sannolikhet så att det räckte med ett intyg. Ett intyg (från gymnasiet, Yrkeshögskolan eller kanske universitetet/högskolan.) Vilka betyg du hade på vägen kvittar faktiskt. För det är inte betygen utan kunskaperna du snappade upp på vägen som du använder dig av i ditt dagliga arbete och liv.

Då funkar det inte att ha en skola som, redan från år sex, är mer fokuserad på kvittot än på varorna du får med dig hem. För det som professorer som Anders Jönsson och hans kollegor kan se är att så fort som provet är färdigskrivet så ändrar eleverna attityd. När provet är klar är kunskapen meningslös. Och vem kan klandra dem för den föreställningen när till och med Utbildningsminstern har sagt att det är så?