Mats ber om språkilig precision. Det här är så precis som jag kan vara:
I Göteborgs-Posten publicerades en ledare apropå det långa och nogsamma arbete som Delegationen för Jämställdhet i Skolan (DEJA) har lagt ner över flera år. Analysen är (helt oproblematiserat) att skolan skulle vara bättre om fler män sökte sig till läraryrket, och då i synnerhet de lärarkategorier som arbetar med yngre elever.
Det här gör mig något oerhört provocerad. Inte för att jag inte vill ha fler manliga kollegor. Och inte för att jag inte vill att fler killar med drömmar/vilja/potential att bli lärare ska våga söka sig till lärarutbildningen. Det jag blir provocerad av är faktumet att ledarredaktionen på Göteborgs-Posten verkar tro att det finna enkla lösningar på komplexa problem. I texter som dessa får jag och mina manliga lärarkollegor axla hela det ok som är en ojämställd skola.
Jag älskar mitt jobb och jag tror verkligen att jag med min erfarenhet av att ha vuxit upp som man kan hjälpa till att göra min skola bättre. Men det beror inte på att jag är kille. Det beror på att jag, genom systematiska studier inom områden så som genus och normkritik, lärt mig att applicera mina egna erfarenheter på en lika mångfaccetterad som enfaldig könsmaktsordning.
Om min chef imorgon skulle gå ut och anställa ännu en manlig lärare så finns det ingen garanti att han kommer att bidra med samma sak. (Det fnns till och med en chans att han skulle försämra skolans jämställdhetsarbete.) Därför faller argument av den typen som lyfts fram i GP.
Argumentet faller. Inte nödvändigtvis hela tanken på att få fler killar att våga/vilja söka lärarutbildningen. (Ju fler som söker desto bättre urval!)
Det är sant att skolan, som Mats påstår, dras med ett tydligt kvinnligt kodat arv. Men beror det på att majoriteten av lärarkåren tidigare har varit kvinnor eller beror det på att dessa kvinnor inte har förmåtts att förhålla sig kritiska till genusaspekter av den verksamhet de är ansvariga för? Det är absolut viktigt att skolan ”avfemininiseras” till att passa alla elever. Men den förändringen kan precis lika gärna komma från en välutbildad kvinna som från en välutbildad man.
7 kommentarer
Mats
Posted on 2011-01-14 at 19:10Jag tycker nog att du är lite slängig i ditt språkbruk och menar nog att du övertolkar ledaren.
Men det får stå för dom.
Jag tror inte att män löser alla problem – däremot är jag övertygad om att enkönade arbetsplatser alltid har problematiska tendenser.
Mitt perspektiv är lite annorlunda – det kan bero på ålder. Jag började jobba på förskola 1975. Kritiken mot mansrollen var redan starkt utvecklad och jag tror att det fanns en betydande förvirring kring det som på senare år har kritiserats som ”den mjuke mannen”. Vi ville alltså också förändra attityder kring genus och jag blir lite generad när många tycks tro att det här är något nytt och djärvt.
Nåja. Min första tjänst var på en förskola med många starka och feministiskt inspirerade kvinnor. Eftersom jag var en ny man ville jag inte leva upp till traditionella roller och undvek sålunda allt som kunde förknippas med maskulinitet. Efter några år upptäckte jag att ingen annan snickrade, spelade fotboll, brottades eller spelade gitarr. Mina högst medvetna kolleger insåg inte att jag hade en plan för hur vi skulle förändra världen och som majoritet rullade den kvinnliga traditionen vidare på förskolan. Trots att de var betydligt mer medvetna och arga än dagens förskollärare ofta är.
Ibland har jag lust att slå mig själv när jag tänker på hur korkad jag var – att lägga ansvaret på att förändra en kultur på minoriteten är verkligen naivt!
Sedan åkte jag runt och spelade på 100-tals förskolor och såg det här mönstret i stor skala. De förskolor som byggdes på 70-talet utrustades med snickarrum som tio år sedan var omgjorda till dockisar. Socialstyrelsen gav ut råd och anvisningar om betydelsen av naturvetenskapliga experiment som ett led i barnens erövring av världen. Idag är denna traditionen glömd och begraven.
Det har alltså inte saknats teoretiska och ideologiska ansatser att förändra förskolans kultur – tyvärr har trögheten i institutionen underskattats och de mönster som uppstår i personalgruppen lever ett eget liv trots att styrdokument avlöser varandra.
Så jag delar inte din optimism inför tanken på att det här ska upplysas bort. Tyvärr är genusteorierna alldeles för esoteriska.
Kom igen när vi är hälften män. Då får vi se om något förändras. Tills dess är vi hänvisade till mer eller mindre kvalificerade gissningar om könets betydelse för yrkesrollen
Magnus Blixt
Posted on 2011-01-14 at 19:44Så sant som det är sagt ”Det är absolut viktigt att skolan “avfemininiseras” till att passa alla elever. Men den förändringen kan precis lika gärna komma från en välutbildad kvinna som från en välutbildad man.”
Det kan ju inte vara så att det bara räcker att vara man för att man ska anses bidra med något extra, i egenskap av att vara man. Kan vi inte istället utgå från att vi är individer, med olika individuella styrkor, förmågor, svagheter och utvecklingsområden?
/Magnus, arbetar 50% som klasslärare på lågstadiet (med idel kvinnor, det finns även någon enstaka fritidspedagog av manligt kön).
Mats
Posted on 2011-01-14 at 21:45Georgiska ska naturligtvis vara teoretiska….
Ändra gärna!
Mats
Posted on 2011-01-14 at 23:22”Om min chef imorgon skulle gå ut och anställa ännu en manlig lärare så finns det ingen garanti att han kommer att bidra med samma sak. (Det fnns till och med en chans att han skulle försämra skolans jämställdhetsarbete.) Därför faller argument av den typen som lyfts fram i GP.
Argumentet faller. ”
Mats: Hur skulle någon kunna garantera det? Varför skulle den nya mannen bidra med samma sak? Vem vill det?
Jag tänker att du bör undvika den här typen av låtsasattacker mot fiktiva fiender.Inte ens GP är väl så korkade?
Jag tror det kallas halmdockor på nätspråket och jag är övertygad om att du kan argumentera skarpare än så här.
Killfröken
Posted on 2011-01-15 at 13:02@Mats: Jag läser dina tankar/erfarenheter med stort intresse. jag gillar verkligen det du har att säga. Samtidigt kan jag inte förstå hur genusfrågor kan skilja sig från andra frågor när det kommer till precis vilken organisation som helst.
Ta bokföring i ett företag. Vill du att ditt företag ska bli bättre på bokföring anställer du en revisor som kan mer om revision. Har du en organisation som behöver bli bättre på strategisk planering så tar du in någon som kan mer om strategisk planering. Har du ett handbollslandslag som behöver bli bättre på en viss sorts anfall så tar du in en spelare (eller en tränare) som kan mer om just den sortens anfall.
Varför skulle skolan och genus vara annorlunda? Varför skulle det plötsligt inte vara aktuellt att kräva kunnande?
Visst har det funnits misslyckade försök i historien. Men det är väl ingen ursäkt? Med den logiken hade vi aldrig satsat på PIM eftersom ITiS-satsningen var helt misslyckad. Man kan göra om och man kan göra rätt.
Och för att visa på att jag inte kategoriskt hatar GP vill jag bjuda på en annan länk. Denna gången till Kulturredaktionen och Eva-Lotta Hultén.
http://www.gp.se/kulturnoje/1.529473-eva-lotta-hulten-ministern-vill-ha-lydnad-och-underkastelse
//K
Mats
Posted on 2011-01-16 at 11:12Vissa processer tror jag absolut är möjliga att styra – andra riskerar att bli väldigt farliga om det kolliderar med folks vardagliga uppfattningar.
Att försöka göra förskola/skola till en könsneutral plats tror jag vore förödande – särskilt i en värld där sexualiseringen utanför galopperar. Jag möter olika tolkningar av som egentligen är kärnan i genuspedagogiken och det blir allt mer motsägelsefullt. Bakom den frihetliga retoriken döljer sig ofta en hård kärna av moralistisk normativitet.
Det finns en uppenbar risk i att jag är fångad i min erfarenhet. Mansrollen ser jag inte som ett fängelse och barnens experimenterande med olika kodade uttryck är en del av deras utveckling.
Men för en behaviorist handlar det om att träna fram det rätta. Här är min huvudkritik. Man försöker förena två motstridiga teorier. De postmoderna sociokulturella uppfattningarna låter sig inte lättvindigt kombineras med den här ganska enkla ”belöna fram det rätta”-andan.
Kanske är jag också undrande över att så många tror att frihet kan kommenderas och kontrolleras fram. Det föder motreaktioner som vi nog bara sett början på!
johanna
Posted on 2011-01-17 at 19:33Jag skulle kunna skriva lång, men en annan aspekt tycker jag är att barnen/eleverna ser att även män kan arbeta i den typen av yrken. Det breddar deras möjligheter och tankar och framtiden och det kommer bli mer naturligt för dem att se till andra delar av deras personlighet.
Nu ska jag gå och vinna Settlers!