De senaste dagarna har jag haft den stora äran att förvandla en vän till kollega. Det handlar om en tillfälligt frånvarande kollega och en arbetsbörda som inte går att bära på kollegiala axlar. Det handlar om brist på vanliga vikarier och lika en arbetslös som nyutbildad lärarkompis.
Men framförallt handlar det om svårigheten att beskriva sitt professionella universum i kommunikativa meningar. Om du någonsin vill utveckla dig själv och din yrkesroll kan jag varmt rekommendera att du tar in en vän som vikarie. Så många vardagligheter bli föremål för fundering, samtal och diskussion.
Förr brukade jag se utmaningar i att upptäcka nyanser i mina handledares många klokskaper. Numera ligger utmaningen i att välja orden tillräckligt väl för att fånga vidden i mina kollegors kollektiva storhet. Det är något av en cirkel som sluts. En sorts bloggcirkel. Först lärarstudentblogg. Sen lärarblogg. Nu även lärarhandledarblogg.
Det är nästan så att jag blir lite nostalgisk.
Eller så handlar det bara om att jag idag fick ett brev från CSN med rubriken ”Nu är det dags för dig att börja betala!”.
Kommentera