{"id":1229,"date":"2012-06-13T05:54:45","date_gmt":"2012-06-13T03:54:45","guid":{"rendered":"http:\/\/killfroken.se\/?p=1229"},"modified":"2012-06-13T06:02:07","modified_gmt":"2012-06-13T04:02:07","slug":"larartycket-38-id-rather-be-a-comma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/killfroken.se\/?p=1229","title":{"rendered":"L\u00e4rartycket #38 – I’d rather be a comma"},"content":{"rendered":"

Det h\u00e4r inl\u00e4gget \u00e4r den 38e delen i bloggserien L\u00e4rartycket<\/a>, ett initiativ som startats och vuxit p\u00e5 Twitter<\/a> med hj\u00e4lp av Anne-Marie K\u00f6rling och Camilla Lindskoug. Varje dag skriver en ny l\u00e4rare om skolan fr\u00e5n sitt eget perspektiv. Jag som skriver idag jobbar som matematik- och NO-l\u00e4rare p\u00e5 en liten Bullberbyskola byggd p\u00e5 1830-talet d\u00e4r eleverna g\u00e5r fr\u00e5n f\u00f6rskoleklass till \u00e5r 5. Mina elever g\u00e5r i \u00e5rskurs 3, 4 och 5.<\/p>\n

——–<\/p>\n

Ig\u00e5r var det Linda Ode<\/a> som skrev f\u00f6r L\u00e4rartycket och hon avslutade med orden ”nu l\u00e4mnar jag \u00f6ver stafettpinnen till Killfr\u00f6ken”, allts\u00e5 jag. Det fick mig att b\u00f6rja t\u00e4nka. H\u00e4r \u00e4r vi en samling l\u00e4rare som l\u00e4mnar \u00f6ver stafettpinnar till varandra lite hur som helst. Inget konstigt med det. Varje \u00e5r allt sedan vi b\u00f6rjade med fenomenet skola har vi l\u00e4mnat \u00f6ver och tagit emot. Om och om igen. Kanske inte fysiska stafettpinnar utan snarare barn\/ungdomar\/elever\/studenter. Jag vill \u00e4gna mitt inl\u00e4gg i L\u00e4rartycket till att tillsammans med er lyfta blicken och ser v\u00e5r egna roll i ekosystemet som \u00e4r en skolg\u00e5ng. Vilken roll spelar du i dina elevers skolliv? Hur kommer din l\u00e4rarg\u00e4rning in i deras utbildningspussel? N\u00e4r var det sist du gav den tanken en ordentlig funderare?<\/p>\n

I f\u00f6rrg\u00e5r kv\u00e4ll hade vi p\u00e5 den lilla Bullerbyskolan d\u00e4r jag jobbar v\u00e5r traditionsenliga skolavslutning, helt enligt konstens alla regler. Sommarfina elever. Tafatt psalms\u00e5ng. Regn som h\u00e4nger i luften. Pliktskyldiga l\u00e4rarg\u00e5vor. Fotograferande mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar. N\u00e5gra avslutande femmor som f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e5ta bli att gr\u00e5ta. Och s\u00e5 klart jordgubbst\u00e5rta i m\u00e4ngder. Det h\u00e4r \u00e4r den enda dagen p\u00e5 \u00e5ret som jag hatar mitt jobb. Det \u00e4r allm\u00e4nt k\u00e4nt bland mina elever. Jag gillar inte att bryta upp. Det \u00e4r helt enkelt inte naturligt. Men i \u00e5r lyckades jag i alla fall h\u00e5lla mitt inre hat i schack f\u00f6r att ist\u00e4llet fokusera p\u00e5 att fira och hylla mina elever. Runt om i Sverige \u00e4r det drygt 40 000 femteklassare som till h\u00f6sten b\u00f6rjar i \u00e5r 6 p\u00e5 en ny skola. 10 av dem har jag haft den enorma f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00f6lja och umg\u00e5s med de senaste \u00e5ren. I den m\u00e5n de n\u00e5gonsin var ”mina” s\u00e5 \u00e4r det inte det l\u00e4ngre.<\/p>\n

\"\"
10 avg\u00e5ngselever. 10 r\u00f6da rosor med tillh\u00f6rande brev. Allt enligt tradition. <\/figcaption><\/figure>\n

Nu \u00e4r de p\u00e5 s\u00e4tt och vis ingens, i alla fall fram till augusti. Jag gjorde den insikten n\u00e4r jag tidigare idag varvade ett sista ryck med skriftliga omd\u00f6men med en facebook-chat med en av mina numera f\u00f6re detta elever. Hon uttryckte sin stora sorg och saknad \u00f6ver att l\u00e4mna skolan och jag f\u00f6rs\u00f6kte besvara hennes saknad och samtidigt ingjuta framtidshopp. Efter ett par minuters ost\u00f6rt arbete med min omd\u00f6mes-poesi plingade det till i mobilen:<\/p>\n

”Varf\u00f6r kan man inte b\u00f6rja p\u00e5 Nya Skolan n\u00e5gra dagar innan sommarlovet!? De skulle k\u00e4nnas mycket mindre tomt d\u00e5!!!!”<\/em><\/p>\n

Ju mer jag t\u00e4nker p\u00e5 det desto genialare framst\u00e5r den tanken. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 att de sista dagarna brukar pr\u00e4glas av en sl\u00e5ende passivitet hos b\u00e5de elever och l\u00e4rare. Varf\u00f6r inte anv\u00e4nda den tiden till att g\u00f6ra en b\u00e4ttre \u00f6verl\u00e4mning? Rimligtvis m\u00e5ste det vara b\u00e4ttre att byta skola fr\u00e5n en fredag till en m\u00e5ndag \u00e4n att i flera m\u00e5nader g\u00e5 och fundera p\u00e5 hur det ska bli och om man verkligen ska f\u00e5 en plats i sitt nya sammanhang? Med tiden \u00f6vergick v\u00e5rt samtal om gamla minnen till ett utbyte av visioner om hur skolan skulle kunna vara.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r ett par andra f\u00f6rslag som vi funderade p\u00e5:<\/p>\n