{"id":1809,"date":"2013-03-22T19:55:59","date_gmt":"2013-03-22T17:55:59","guid":{"rendered":"http:\/\/killfroken.se\/?p=1809"},"modified":"2013-03-22T19:56:17","modified_gmt":"2013-03-22T17:56:17","slug":"39-vagar-in-i-lararyrket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/killfroken.se\/?p=1809","title":{"rendered":"#39 – Varf\u00f6r l\u00e4rare"},"content":{"rendered":"

Den h\u00e4r veckan har jag haft anledningen att fundera varf\u00f6r jag blev l\u00e4rare. Dels f\u00f6r att jag har jobbat lite f\u00f6r mycket och b\u00f6rjar k\u00e4nna det, och dels f\u00f6r att jag har haft ett par personer p\u00e5 tillf\u00e4lligt bes\u00f6k i verksamheten som inte \u00e4nnu har fattat att de skulle passa perfekt i l\u00e4raryrket. S\u00e5 n\u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n jobbet hittar en text i mitt fl\u00f6de d\u00f6r F\u00f6r det vidare<\/a> listar 20 bra sk\u00e4l f\u00f6r att bli l\u00e4rare<\/a>.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r har jag valt att runda av veckan med 20 egna sk\u00e4l f\u00f6r varf\u00f6r jag valde det h\u00e4r yrket. S\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan jag varmt rekommendera dig som jobbar som l\u00e4rare att g\u00f6ra en egen lista. Det tog en dryg timma men har gett mig ett v\u00e4rdefullt perspektiv p\u00e5 det jag g\u00f6r allra mest.<\/p>\n

01 – Att vara viktig f\u00f6r n\u00e5gon<\/strong> annan<\/strong>
\nJag \u00e4r otroligt egoistisk i det att jag beh\u00f6ver ett arbete som \u00e4r tillfredst\u00e4llande. Jag kan inte med att l\u00e4gga 8-10 timmar per dag p\u00e5 n\u00e5got som jag inte sj\u00e4lv f\u00e5r ut n\u00e5got p\u00e5. Den allra st\u00f6rsta k\u00e4nslan av tillfredsst\u00e4llelse jag vet \u00e4r n\u00e4r jag \u00e4r viktig f\u00f6r n\u00e5gon annan. D\u00e5 menar jag inte viktig i det att andra g\u00e5r runt och t\u00e4nker ”Shit vad Killfr\u00f6ken \u00e4r viktig och m\u00e4ktig” utan snarare att jag k\u00e4nner att jag kan bidra till att andra m\u00e4nniskor f\u00f6rverkligar sina dr\u00f6mmar och n\u00e5r sina m\u00e5l. Nu har jag bara jobbat i fyra \u00e5r (om man inte r\u00e4knar med de \u00e5ren jag jobbat vid sidan om mina studier) s\u00e5 jag har inte hunnit komma dit att gamla elever kommer tillbaka och ber\u00e4ttar hur v\u00e4rdefull man har varit men jag vet att den dagen kommer. Tills dess kan jag n\u00f6ja mig med att se elever g\u00f6ra sm\u00e5 framsteg varje dag och f\u00f6rest\u00e4lla mig vilka coola vuxna de en dag kommer att vara.<\/p>\n

02 – Att h\u00e5lla sig ung<\/strong>
\nN\u00e4r jag som nitton\u00e5ring valde att s\u00f6ka till l\u00e4rarutbildningen s\u00e5 var det inte f\u00f6r att k\u00e4nna mig ung. Snarare var steget in i universitetsv\u00e4rlden ett steg n\u00e4rmare en eftertraktad vuxentillvaro. Nu \u00e4r jag 25 och jag kan se p\u00e5 v\u00e4nner fr\u00e5n f\u00f6rr, gamla gymnasiepolare och annat l\u00f6st folk, att de b\u00f6rjar bli gamla p\u00e5 ett tr\u00e5kigt s\u00e4tt. Fler och fler g\u00e5r igenom n\u00e5gon slags tjugofem\u00e5rs kris med tillh\u00f6rande distansering fr\u00e5n ”dagens unga”. De kan raljera \u00f6ver hur naiva gymnasister \u00e4r eller hur omogna h\u00f6gstadiekids \u00e4r och det enda jag kan t\u00e4nka p\u00e5 \u00e4r att deras forna jag bra g\u00e4rna skulle vilja s\u00f6ka upp dem och sp\u00f6a skiten ur dem om de visste vilken tankem\u00e4ssig glidning de har g\u00e5tt igenom de senaste tio-femton \u00e5ren. Jag kan inte se mig sj\u00e4lv g\u00e5 igenom samma process. Inte alls. Jag tror att det \u00e4r ett resultat av att de flesta m\u00e4nniskorna jag tr\u00e4ffar dagligen \u00e4r barn. Visst \u00e4r det f\u00f6rbannat sk\u00f6nt n\u00e4r man har arbetsdagar i en vuxenmilj\u00f6, men det \u00e4r nog inte nyttigt att alltid ha det s\u00e5.<\/p>\n

03 – Ett jobb som inte \u00e4r samma<\/strong>
\nMitt f\u00f6rsta jobb efter studenten var som fiskhandlare i en liten stuga p\u00e5 en gr\u00e5 parkering i en g\u00f6teborgsf\u00f6rort. Det var det mest v\u00e4rdefulla halv\u00e5ret i mitt liv i det att jag omedelbart l\u00e4rde mig att jag aldrig kommer klara av ett jobb som \u00e4r likadant varje dag. Efter ett halv\u00e5r ins\u00e5g jag att allt jag fick ut var pengar och f\u00f6r det var jag tvungen att s\u00e4lja alldeles f\u00f6r m\u00e5nga timmar n\u00e4r jag kan hitta p\u00e5 n\u00e5got kreativt. D\u00e4r har l\u00e4raryrket en klar f\u00f6rdel i det att sj\u00e4lva rymten av en l\u00e4rares arbetsdag bygger p\u00e5 att olika dagar \u00e4r varierade. Visst finns det ett m\u00f6nster, men det upprepas i alla fall inte exakt likadant varje dag.<\/p>\n

04 – Att f\u00e5 jobba med rymden<\/strong>
\nMina elever \u00e4r v\u00e4ldigt olika m\u00e4nniskor. Som alltid n\u00e4r man beskriver 30 personer s\u00e5 finns det inget som riktigt f\u00f6renar dem alla. Trots det m\u00e4rker jag att m\u00e5nga av mina elever \u00e4r v\u00e4ldigt intresserade av rymden. S\u00e5 har det inte alltid varit utan snarare har det blivit s\u00e5 de senaste tv\u00e5 \u00e5ren eller s\u00e5. Kanske beror det p\u00e5 att elever som kommit och elever som g\u00e5tt och att min elevgrupp nu \u00e4r annorlunda. Eller s\u00e5 beror det p\u00e5 att jag har hittat mina egna intressen som en kanal in i min l\u00e4rarg\u00e4rning. F\u00f6r l\u00e4roplan och central inneh\u00e5ll i all \u00e4ra. Det som pr\u00e4glar oss allra mest \u00e4r v\u00e5ra egna intressen. Och i botten av min l\u00e4rarperson finns en kille som v\u00e4xte upp med Startrek Voyager varje torsdag kv\u00e4ll p\u00e5 SVT 1 som veckans solklara h\u00f6jdpunkt. Jag visste d\u00e5 med en d\u00e5res envishet att jag ville bli astronaut och \u00e4n idag skulle jag utan en sekunds tvekan skulle tacka ja till en rymdresa. Tanken p\u00e5 att vara med och starta upp den f\u00f6rsta skolan p\u00e5 Mars \u00e4r lika larvig som lockande f\u00f6r mig. Och i det finns en kraft som jag tar med mig in i min undervisning n\u00e4r jag f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan fick undervisa om teleskopets uppt\u00e4ckt (NO m\u00e5l i \u00e5r 6: att k\u00e4nna till viktiga naturvetenskapliga uppt\u00e4ckter och hur de har p\u00e5verkat m\u00e4nniskans levnadsvillkor) och utifr\u00e5n det prata om rymdteleskop, Krabbnebulosan och l\u00e4rdomen att Universum inte bara expanderar utan g\u00f6r s\u00e5 i en st\u00e4ndigt \u00f6kande takt. Utmaningen, och antagligen det som skiljer en bra l\u00e4rare fr\u00e5n en medelm\u00e5ttig l\u00e4rare, \u00e4r att lyckas ta med samma kraft och passion in i fler omr\u00e5den \u00e4n bara det egna intresset. D\u00e5 kan man m\u00f6ta fler elever i deras intressen och samtidigt s\u00e4tta exemplet av hur man som vuxen kan vara passionerat vetgirig hela livet ut. Jag vet inte m\u00e5nga fler yrken d\u00e4r det \u00e4r en m\u00f6jlighet.<\/p>\n

05 – V\u00e4rdet av ledaregenskaper<\/strong>
\nJag var inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt s\u00e4ker p\u00e5 mitt val n\u00e4r jag b\u00f6rjade p\u00e5 l\u00e4rarutbildningen. Jag minns tydligt hur jag gav mig sj\u00e4lv ett f\u00f6rs\u00f6ks\u00e5r innan jag skulle fatta ett slutgiltigt beslut. (S\u00e5 t\u00e4nkte jag d\u00e5, sedan dess har jag l\u00e4rt mig att man aldrig ska tacka ja till l\u00e4raryrket mer \u00e4n ett \u00e5r i taget. F\u00f6r den som forts\u00e4tter fast att han vill sluta kan inte g\u00f6ra ett bra jobb.) En bidragande faktor till mitt val var att jag gissade att en l\u00e4rarutbildning kan komma v\u00e4l till pass \u00e4ven inom andra omr\u00e5den. Idag vet jag att det \u00e4r s\u00e5. Varesig jag bloggar, f\u00f6resl\u00e4ser, skriver kr\u00f6nikor eller g\u00f6r n\u00e5got helt annat s\u00e5 har jag insett att f\u00f6rm\u00e5gan att kunna ber\u00e4tta f\u00f6r n\u00e5gon annan s\u00e5 att han eller hon f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r universell. Det \u00e4r inte n\u00e5got som man bara kan l\u00e4ra sig p\u00e5 l\u00e4rarutbildningen, men mina \u00e5r p\u00e5 universitetet i kombiantion med \u00e5ren som l\u00e4rare har gett mig m\u00e5nga v\u00e4rdefulla insikter p\u00e5 det h\u00e4r omr\u00e5det.<\/p>\n

06 – Att arbeta i lag<\/strong>
\nJag tror jag beh\u00f6ver ett arbete d\u00e4r jag jobbar tillsammans med andra. Tanken p\u00e5 att f\u00e5 l\u00e4gga \u00f6ver n\u00e5got tr\u00e5kigt p\u00e5 en kollega och samtidigt kunna ta hens tr\u00e5kiga arbetsuppgifter (som f\u00f6rhoppningsvis \u00e4r l\u00e4ttare\/roligare f\u00f6r mig) k\u00e4nns fullkomligt naturlig. Jag kan inte t\u00e4nka mig ett jobb d\u00e4r man arbetar sj\u00e4lv. Samtidigt tror jag inte att jag \u00e4r s\u00e4rskilt sugen p\u00e5 ett arbete d\u00e4r jag \u00e4r ensamt ansvarig f\u00f6r n\u00e5gonting alls. Inte ens att vara ensamt heltidsanst\u00e4lld i en liten sketen fiskaff\u00e4r (d\u00e4r ansvarsniv\u00e5n egentligen \u00e4r otroligt begr\u00e4nsad) tilltalar mig. D\u00e5 f\u00f6redrar jag yrken som utf\u00f6rs i grupp. Den listan \u00e4r l\u00e5ng, men jag tror att l\u00e4raryrket sticker ut i det l\u00e4rare som arbetar i ett fungerande arbetslag anv\u00e4nder samma principer b\u00e5de med kollegor och i sj\u00e4lva yrkesut\u00f6vandet. Ofta ser jag paralleller mellan saker som h\u00e4nder i mitt klassrum och saker som h\u00e4nder p\u00e5 mitt personalrum. P\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r v\u00e5rt hantverk, att kunna utveckla m\u00e4nniskor i grupp, detsamma som utm\u00e4rker motorn i ett kollegialt arbetslag.<\/p>\n

07 – Framtidsfokus \u00e4r l\u00f6sningen f\u00f6r en rastl\u00f6s sj\u00e4lv<\/strong>
\nMina st\u00f6rsta svagheter som kollega, och kanske mina st\u00f6rsta styrkor som l\u00e4rare, ligger n\u00e4r kopplat till faktumet att jag aldrig blir n\u00f6jd. Framtidsivrare h\u00f6rde jag n\u00e5gon beskriva det som. En jobbig j\u00e4vel \u00e4r nog en mer sanningsenlig bild. Oavsett hur man ser p\u00e5 det s\u00e5 trivs jag v\u00e4ldigt bra med att jobba med framtidsfr\u00e5gor. Hur kommer v\u00e4rlden att vara om 100 \u00e5r? Vad beh\u00f6ver man kunna f\u00f6r att klara sig p\u00e5 arbetsmarknaden fram till 2080-talet (d\u00e5 mina yngsta elever f\u00e5r g\u00e5 i pension)? Hur kan Sverige rusta sig f\u00f6r att klara av de kommande decenniernas utveckling mot en allt mer informationstung, komplex och digitaliserad tillvaro? Allt detta \u00e4r fr\u00e5gor som jag \u00e4lskar att bryta ner i vardagspraktik. S\u00e5 sent som h\u00e4romdagen hade jag ett samtal med en kollega runt detta. Inte ett samtal som sp\u00e5rar iv\u00e4g i luftiga spekulationer som ingen n\u00e5gonsin kommer h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r utan ett riktigt konkret samtal som ursprungligen b\u00f6rjade i fr\u00e5gest\u00e4llningen ”Ska vi satsa p\u00e5 enbart iPads eller iPads och datorer i en blandmilj\u00f6 f\u00f6r de kommande tre \u00e5ren i v\u00e5r 1-1 satsning?” men som snart tog steget via ”Vilka digitala f\u00f6rm\u00e5gor beh\u00f6ver man l\u00e4ra sig som sju\u00e5ring?” till ”Hur kommer v\u00e5ra elever att anv\u00e4nda teknik i framtiden?” till alla de stora framtidsfr\u00e5gorna som varje vecka prg\u00e4lar oss i v\u00e5rt ut\u00f6vande. Den aspekten hade aldrig pr\u00e4glat mig om jag jobbat kvar i fiskaff\u00e4ren. F\u00f6r vad spelar det f\u00f6r roll om 100 \u00e5r vilken fisk jag skulle ha s\u00e5lt? D\u00e4remot fattar jag och mina l\u00e4rarkollegor regelbundet beslut som faktiskt p\u00e5verkar, om inte hundra \u00e5r fram\u00e5t s\u00e5 i alla fall ett par decennier.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag har best\u00e4mt mig f\u00f6r att hoppa p\u00e5 utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inl\u00e4gg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att \u00e4gna mer tid \u00e5t skrivandet och reflekterande som omfattar den h\u00e4r bloggen. D\u00e4rav den lilla siffran i b\u00f6rjan p\u00e5 inl\u00e4gget.<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den h\u00e4r veckan har jag haft anledningen att fundera varf\u00f6r jag blev l\u00e4rare. Dels f\u00f6r att jag har jobbat lite f\u00f6r mycket och b\u00f6rjar k\u00e4nna det, och dels f\u00f6r att jag har haft ett par personer p\u00e5 tillf\u00e4lligt bes\u00f6k i verksamheten som inte \u00e4nnu har fattat att de skulle passa perfekt i l\u00e4raryrket. S\u00e5 n\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[645],"tags":[],"class_list":["post-1809","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blogg100-2"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1809","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1809"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1809\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1812,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1809\/revisions\/1812"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1809"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1809"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1809"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}