Efter en morgon i en radiostudio d\u00e4r man s\u00e4tter stolthet i att t\u00f6mma en p\u00e5se Polly innan 08.00 ruschar jag ut till jobbet. Det regnar. Rej\u00e4lt.<\/p>\n
Fredag morgon och f\u00f6rsta hela skolveckan p\u00e5 l\u00e4s\u00e5ret \u00e4r snart slut. En heldagsvandring \u00e4r inte n\u00e5got som eleverna verkar superpigga p\u00e5. Antagligen p\u00e5 grund av tidigare n\u00e4mnda regn. Men av b\u00e4r det. N\u00e4r man \u00e4r fyra vuxna som under en dag ska valla 98 elever kr\u00e4vs det sin planering. Jag hamnar l\u00e4ngst bak, med uppgiften att peppa de som saknar hastigheten och samtidigt se till att alla kommer runt. Det \u00e4r ett femtimmars-projekt som visar sig r\u00e4tt h\u00e4ndelserikt. Knappt \u00e4r vi utanf\u00f6r skolg\u00e5rden innan en relativt ny bekantskap smyger upp och f\u00f6rsiktigt fr\u00e5gar om vi kan ha s\u00e4llskap. (Det har vi, hela dagen.) <\/p>\n
N\u00e5gon fr\u00e5gar om s\u00e5nt vi passerar p\u00e5 v\u00e4gen, andra sm\u00e5pratar om s\u00e5nt de \u00e4r intresserade av. (Det \u00e4r en samvaro som utvecklar genom det rika samtalet.). En tredje grupp r\u00e4knar p\u00e5 avst\u00e5ndet till lunchplatsen och f\u00f6rs\u00f6ker ber\u00e4kna avst\u00e5ndet till m\u00e5l. Efter ett tag utkristalliserar sig ett m\u00f6nster. Det \u00e4r mest mina yngre elever (\u00e5tta och nio \u00e5r gamla) som hamnar hos mig p\u00e5 sluttampen. Kanske \u00e4r de inte vana att g\u00e5 lika l\u00e5ngt? Kanske har de bara mindre br\u00e5ttom? Just d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ljer jag att l\u00e4gga ner uppdraget att ’peppa de som saknar hastigheten’. Man bords v\u00e4l f\u00e5 ta sig an saker i sin egen takt? <\/p>\n
Ist\u00e4llet blir det ett trevligt samtal om allt m\u00f6jligt. Alla \u00e4r glada och fokuserade i v\u00e5rt gemensamma m\u00e5l. Ibland f\u00e5r jag st\u00f6tta upp (varesig det \u00e4r att b\u00e4ra 12 v\u00e4skor de sista femhundra metrarna eller om det \u00e4r att fixa vindruvor att bjuda p\u00e5 n\u00e4r backarna blir f\u00f6r branta och l\u00e5nga), men oftast \u00e4r det jag som imponeras \u00f6ver hur mycket de kan klara av tillsammans.<\/p>\n
Snart g\u00e5r jag med en nio\u00e5ring i vardera hand och ett antal andra runt omkring. D\u00e5 \u00e4r det som om n\u00e5gonting h\u00e4nder och jag ser allting uppifr\u00e5n. Det h\u00e4r \u00e4r ju inte en enskild h\u00e4ndelse utan snarare \u00e4r det en symbol f\u00f6r vad som h\u00e4nder i skolan varenda dag. Och i slutet av dagen, med hundra meter och en ynka backe kvar, faller tv\u00e5 killar ihop p\u00e5 trottoaren. D\u00e4rf\u00f6r blev jag l\u00e4rare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Efter en morgon i en radiostudio d\u00e4r man s\u00e4tter stolthet i att t\u00f6mma en p\u00e5se Polly innan 08.00 ruschar jag ut till jobbet. Det regnar. Rej\u00e4lt. Fredag morgon och f\u00f6rsta hela skolveckan p\u00e5 l\u00e4s\u00e5ret \u00e4r snart slut. En heldagsvandring \u00e4r inte n\u00e5got som eleverna verkar superpigga p\u00e5. Antagligen p\u00e5 grund av tidigare n\u00e4mnda regn. Men […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-2070","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-dessa"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2070","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2070"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2070\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2070"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2070"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2070"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n<\/strong> Det \u00e4r alltid n\u00e5gra som \u00e4r l\u00e4ngre fram och n\u00e5gra som \u00e4r l\u00e4ngre bak, och oavsett vart i ledet man \u00e4r finns n\u00e5gon som ser en och h\u00e5ller ens hand n\u00e4r man beh\u00f6ver. Varje dag vandrar vi ihop l\u00e4ngs en v\u00e4g mot gemensamma m\u00e5l. <\/p>\n
\nDe: Trodde aldrig jag skulle kunna g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt!
\nJag: Bra jobbat! Nu tar vi det en bit till!<\/p>\n