Det h\u00e4r \u00e4r slutet av mitt fj\u00e4rde \u00e5r som l\u00e4rare. Ganska exakt 100 g\u00e5nger har jag haft utvecklingssamtal. (Nummer 100 \u00e4r p\u00e5 fredag om jag r\u00e4knar r\u00e4tt.) Under den tiden har jag och mina kollegor gjort en gemensam resa mot ett annat barnfokus i v\u00e5ra samtal, bland annat genom att de leder dem sj\u00e4lva.<\/p>\n
Bakgrunden till v\u00e5r resa var en vanlig fr\u00e5ga till en vanlig klass, min f\u00f6rsta. Jag minns fortfarande hur n\u00e4rmaste kollegan spontant fr\u00e5gade v\u00e5ra elever vad de t\u00e4nker om sina samtal och hur de unisont vittnade om hur nerv\u00f6s man \u00e4r i f\u00f6rv\u00e4g. ”Man vet innerst inne att det g\u00e5r bra i skolan men samtidigt finns det en liten risk att man ska f\u00e5 h\u00f6ra att man \u00e4r d\u00e5lig.” Det var en av mina starkaste elevers analys. Nickande elever runt omkring. S\u00e5 g\u00e5r det n\u00e4r elever inte \u00e4ger tillr\u00e4ckligt mycket av sitt eget l\u00e4rande.<\/p>\n
Snabbspolning fram\u00e5t n\u00e5gra \u00e5r till en eftermiddag i oktober 2013. Efter tre terminer med en egenutvecklad modell f\u00f6r elevledda samtal har jag ett samtal med en av v\u00e5ra nya treor. Hen har aldrig haft ett utvecklingssamtal som inte varit elevlett. Och jisses vad det m\u00e4rks:
\n”Jaha, det h\u00e4r pappret som vi har framf\u00f6r oss beskriver d\u00e5 vad jag tycker och t\u00e4nker om skolan och hur jag trivs och hur jag l\u00e4r mig och s\u00e5nt. H\u00e4r har jag ocks\u00e5 utv\u00e4rderat mina m\u00e5l, vilket k\u00e4nns viktigt eftersom det \u00e4nd\u00e5 \u00e4r min skolg\u00e5ng. Och med dom orden vill jag h\u00e4lsa er v\u00e4lkomna till mitt utvecklingssamtal.”<\/p>\n
B\u00e5de jag och f\u00f6r\u00e4ldern blir nog likv\u00e4rdigt f\u00f6rv\u00e5nade. Nu \u00e4r det h\u00e4r en p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt exceptionell nio\u00e5ring. Men n\u00e4r jag efter\u00e5t funderar p\u00e5 det s\u00e5 finns det en r\u00f6d tr\u00e5d genom de flesta samtalen jag har haft de senaste dagarna. Eleverna \u00e4ger samtalet och eftersom vi har gjort det h\u00e4r ett tag nu s\u00e5 finns det en konsensus mellan oss vuxna att det \u00e4r s\u00e5 det ska vara. Det p\u00e5verkar p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt. Dels blir eleven mer aktiv. Dels vet eleven i f\u00f6rv\u00e4g vad som kommer att diskuteras. (Hen har gjort sin egen dagordning och tillsammans har vi n\u00e5gon dag i f\u00f6rv\u00e4g haft ett f\u00f6rberedande samtal.) F\u00f6r\u00e4ldrarna kommer i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning till samtalet f\u00f6r att lyssna p\u00e5 sitt barn ist\u00e4llet f\u00f6r att lyssna till mig. Det kan verka sj\u00e4lvklart. Men i det finns ocks\u00e5 att den lilla gruppen f\u00f6r\u00e4ldrar som f\u00f6rut kom till utvecklingssamtal med agendan att ifr\u00e5gas\u00e4tta skolan snarare \u00e4n att diskutera elevens utveckling \u00e4r s\u00e5 gott som borta. Visst har vi tid och m\u00f6jlighet att l\u00e5ta arga f\u00f6r\u00e4ldrar ventilera. Men det sker inte l\u00e4ngre p\u00e5 bekostnad av barnens l\u00e4rande.<\/p>\n
Det st\u00f6rsta av allt \u00e4r att jag ser eleven p\u00e5 ett annat s\u00e4tt n\u00e4r jag inte l\u00e4ngre \u00e4r d\u00e4r som m\u00f6tesledare. Som deltagare hinner jag med att verkligen se personen framf\u00f6r mig. Och vet ni vad? Pl\u00f6tsligt inser jag att fast vi jobbar ihop varje dag s\u00e5 \u00e4r det r\u00e4tt nyttigt att i lugn och ro se sina elever en och en med j\u00e4mna mellanrum. Det betyder hur mycket som helst faktiskt.<\/p>\n