Det \u00e4r med glimten i \u00f6gat som fr\u00e5gan st\u00e4lls och p\u00e5 samma s\u00e4tt lovar jag svar s\u00e5 snart jag hunnit bort till personalrummet f\u00f6r att h\u00e4mta en kopp nybryggt kaffe. P\u00e5 v\u00e4g ut hinner jag fota av elevens mobilsk\u00e4rm och dra ut en snabb fr\u00e5ga p\u00e5 Twitter. <\/p>\n
Tio dryga minuter senare \u00e4r jag tillbaka i klassrummet efter att ha hunnit b\u00e5de skaffa och fylla p\u00e5 min kopp, h\u00e4lsa p\u00e5 kollegor, st\u00e4mma av ett par saker och f\u00f6lja upp en byr\u00e5kratisk detalj som kan komma att p\u00e5 sikt bli ett problem. Under tiden har Hadar, alert stockholmare med en otrolig f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det stora i elevers spontana fr\u00e5gor, lyckats artbest\u00e4mma den sagolika besten som tydligen h\u00e4rjat runt sen typ istiden. <\/p>\n
Tillbaka i klassrummet \u00e4r fr\u00e5gan bortgl\u00f6md tills dess att jag kan starta dagen med en gemensam Wikipedia-l\u00e4sning av artikeln om Visenten. En mycket lyckad start p\u00e5 veckan, en bevarad illusion av den allvetande l\u00e4raren och en mycket imponerad elev. Framf\u00f6rallt \u00e4r det ett litet men samtidigt stort bevis p\u00e5 den enorma l\u00e4rpotentialen i det vidgade kollegiet. <\/p>\n
![\"20140217-185447.jpg\"](\"http:\/\/killfroken.se\/wp-content\/20140217-185447.jpg\")
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"