M\u00e5nga l\u00e4rare funderar p\u00e5 vad som \u00e4r en rimlig gr\u00e4nsdragning n\u00e4r det kort till att bjuda in sina elever i sitt privatliv och sitt privata jag in i klassrummet. Det \u00e4r en gr\u00e4nsdragning som man rimligtvis beh\u00f6ver g\u00f6ra sj\u00e4lv. Efter eget hj\u00e4rta. P\u00e5 ett s\u00e4tt handlar det om att v\u00e4rna sig sj\u00e4lv. P\u00e5 ett annat handlar det om att f\u00f6rst\u00e5 att som l\u00e4rare \u00e4r man f\u00f6rvaltare av och centralgestalt i en kultur som ska fr\u00e4mja andra m\u00e4nniskors utveckling. Att inte anv\u00e4nda sig av den egna l\u00e4rarrollen i det sammanhanget \u00e4r n\u00e4stan lite m\u00e4rkligt.<\/p>\n
Min inst\u00e4llning \u00e4r att min egna personlighet \u00e4r det b\u00e4sta verktyget jag har. Till att skapa l\u00e4rande som betyder n\u00e5got, till att skapa motivation, till att skapa mening och till att skapa en k\u00e4nsla av att lyckas. Samtidigt vill jag att allt det ska bottna i och utg\u00e5 fr\u00e5n eleverna och deras initiativ. Det blir en paradox. En konsekvens blir att rollfiguren jag spelar i mitt klassrum kommer tillbaka i olika sammanhang just eftersom de f\u00e5r vara med och forma den. Jag ska ta ett exempel:<\/p>\n
F\u00f6rra fredagen n\u00e4mnde en elev att slipsar \u00e4r coola. Jag h\u00f6ll med och det samtalet slutade i en uppmaning.<\/p>\n
Killfr\u00f6ken, du borde ha slips n\u00e4sta fredag!<\/em><\/p>\n Sagt och gjort. Idag blev finfredagen extra fin. Det \u00e4r en pytteliten gest som inte kostar mig n\u00e5gonting alls men som ger mer \u00e4n man kan tro. Som ett resultat snappas det upp inte bara av Slipsbarnet utan av m\u00e5nga andra runt omkring som f\u00e5r h\u00f6ra historien bakom. Det \u00f6ppnar f\u00f6r att de ocks\u00e5 tar kommando \u00f6ver skolsf\u00e4ren, hur det \u00e4n m\u00e5 komma till uttryck. Reaktionen \u00e4r inte att v\u00e4nta p\u00e5 sig…<\/p>\n
![\"20140228-190110.jpg\"](\"http:\/\/killfroken.se\/wp-content\/20140228-190110.jpg\")
<\/a><\/p>\n