Jag ryser till och vantrivs litegrann. F\u00f6rsta g\u00e5ngen det h\u00e4nder \u00e4r n\u00e4r idrottsl\u00e4raren utan att reflektera f\u00f6rklarar att killarna idag ska spela basket p\u00e5 ena halvan av planen och tjejerna samtidigt f\u00e5r spela n\u00e4tboll. En kort stund senare f\u00f6rklarar samma idrottsl\u00e4rare att n\u00e4tboll \u00e4r ”i princip samma som basket men lite mindre spring och lite mera lugn. F\u00f6r att det ska passa tjejerna b\u00e4ttre.” Det \u00e4r andra g\u00e5ngen. Tredje g\u00e5ngen jag ryser till \u00e4r n\u00e4r de unga guiderna visar runt och stannar framf\u00f6r en inramad bild i korridoren. Det \u00e4r en bild som visar vilka som \u00e4r kaptener f\u00f6r de fyra olika husen p\u00e5 skolan. Alla fyra \u00e4r tjejer vilket n\u00e5gon p\u00e5talar. ”Ja, allts\u00e5 det \u00e4r f\u00f6r att det ska vara n\u00e5gon som \u00e4r en bra f\u00f6rebild.” S\u00e4ger eleven som visar oss runt, som om det vore den sj\u00e4lvklaraste saken i v\u00e4rlden. <\/p>\n
Jag \u00e4r i England f\u00f6r att prata om programmering som en v\u00e4g till att arbeta med likabehandling och d\u00e5 s\u00e4rskilt i n\u00e4trelaterade fr\u00e5gor. I samband med det \u00e4r vi inbjudna att bes\u00f6ka en partnerskola som \u00e4r utvald f\u00f6r att ha kommit l\u00e5ngt med likabehandling. Fast det visar sig att de inte har ett eget ord f\u00f6r likabehandling. Ist\u00e4llet anv\u00e4nder de j\u00e4mst\u00e4lldhet. I imperfekt. De har en g\u00e5ng arbetat med j\u00e4mst\u00e4lldhet. D\u00e5 utvecklade de en lokal policy och sedan var det klart. L\u00e4raren jag pratar med ber\u00e4ttar att det viktigaste f\u00f6r OFSTED, den brittiska skolinspektionen, \u00e4r att det finns en policy och att den ligger p\u00e5 skolans hemsida. F\u00f6rst om ’det blir problem’ g\u00e5r de in och l\u00e4ser policyn. Jag fr\u00e5gar hur den utvecklas och de ber\u00e4ttar att det finns en regional som man bara skr\u00e4ddarsyr lite f\u00f6r att den ska st\u00e4mma p\u00e5 just den skolan. Fr\u00e5gan \u00e4r om det \u00e4r mycket mer \u00e4n n\u00e4mn och adress som \u00e4ndras. <\/p>\n
Sedan hinner jag sm\u00e4lta mina intryck och minns tillbaka till ett par av de mindre sk\u00f6na l\u00e4rarna som jag m\u00f6tte p\u00e5 BETT i januari. De som varit p\u00e5 en skola och som sedan gottar sig i att s\u00e5ga utifr\u00e5n en helsvensk horisont. Som skiter i att ta h\u00e4nsyn till den kulturella skillnaden som i allra h\u00f6gsta grad finns i allt som r\u00f6r synen p\u00e5 barn och unga. (Det h\u00e4r \u00e4r landet d\u00e4r en f\u00f6rkrossande majoritet av de vuxna fortfarande accepterar v\u00e5ld som teknik f\u00f6r uppfostran.) man kan tycka vad man vill om det men det g\u00f6r det inte mindre sant. De t\u00e4nker s\u00e5. De g\u00f6r skola s\u00e5. <\/p>\n
F\u00f6r ett par \u00e5r sedan, i slutet av min l\u00e4rarutbildning, fick jag f\u00f6rm\u00e5nen att tr\u00e4ffa en \u00e4ldre man som i sitt yrkesliv arbetat \u00e5t att skriva stora delar av FNs politik inom funktionshindrades r\u00e4ttigheter. Han visade filmer fr\u00e5n rum\u00e4nska barnhem i slutet p\u00e5 \u00e5ttiotalet och h\u00f6ll ett brandtal om hur alla l\u00e4nd er m\u00e5ste, kan och kommer att g\u00e5 fram\u00e5t men att det \u00e4r viktigt att man g\u00f6r det i sin egen takt och i tur och ordning. Det g\u00e5r inte att hoppa fram i v\u00e4rde-evolutionen och bara g\u00f6ra som oss enbart f\u00f6r att det \u00e4r r\u00e4tt och civiliserat. Det finns viktiga Mellan\u00f6stern som man m\u00e5ste ta, menade han. <\/p>\n
Jag har sedan dess funderat p\u00e5 om det \u00e4r sant. Efter ett antal skolbes\u00f6k i olika skolor i England b\u00f6rjar jag ana att det verkligen \u00e4r s\u00e5. Man kan stirra sig blind p\u00e5 den sansl\u00f6st dumma synen p\u00e5 saker som genus, enkla motivationstekniker och hierarki. Eller s\u00e5 v\u00e4ljer man att leta pyttelite l\u00e4ngre och se de fantastiska l\u00e4rmilj\u00f6erna, den supertydliga bed\u00f6mningspraktiken och den massiva skaran elever som trots allt verkar trivas och som v\u00e5gar s\u00e4ga vad de tycker och som vet att deras \u00e5sikter betyder n\u00e5got f\u00f6r deras l\u00e4rare. N\u00e4r vi efter bes\u00f6ket dricker te p\u00e5 personalrummet pratar de om sina elever p\u00e5 samma v\u00f6rdnadsfulla och respektfullt hyllande s\u00e4ttet som vi g\u00f6r hemma p\u00e5 Pittoreska skolan. N\u00e4r en l\u00e4rare r\u00e5kar r\u00e4kna fel och dela upp elverna or\u00e4ttvist s\u00e5 r\u00e4ttar de sj\u00e4lva till det, precis som mina elever skulle ha gjort. Likheterna forts\u00e4tter. <\/p>\n
Visst hade man kunnat \u00f6nska att skolan och l\u00e4rarna siktade h\u00f6gre f\u00f6r sina elever och utmanade dem mer i skapandet av sina k\u00f6nsroller. Men s\u00e5 \u00e4r ET ocks\u00e5 p\u00e5 en hel del svenska skolor… <\/p>\n
Jag har best\u00e4mt mig f\u00f6r att hoppa p\u00e5 utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inl\u00e4gg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att \u00e4gna mer tid \u00e5t skrivandet och reflekterandet som omfattar den h\u00e4r bloggen. D\u00e4rav den lilla siffran i b\u00f6rjan p\u00e5 inl\u00e4gget. Jag ryser till och vantrivs litegrann. F\u00f6rsta g\u00e5ngen det h\u00e4nder \u00e4r n\u00e4r idrottsl\u00e4raren utan att reflektera f\u00f6rklarar att killarna idag ska spela basket p\u00e5 ena halvan av planen och tjejerna samtidigt f\u00e5r spela n\u00e4tboll. En kort stund senare f\u00f6rklarar samma idrottsl\u00e4rare att n\u00e4tboll \u00e4r ”i princip samma som basket men lite mindre spring och lite […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-2421","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-dessa"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2421","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2421"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2421\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2422,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2421\/revisions\/2422"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2421"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2421"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2421"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"