Idag blir det offentligt att jag har g\u00e5tt till final i Guld\u00e4pplet 2014 tillsammans med Karin Nyg\u00e5rds fr\u00e5n Stockholm och Ulrika Jonson fr\u00e5n S\u00f6dert\u00e4lje. F\u00f6r det \u00e4r jag s\u00e5 klart v\u00e4ldigt lycklig. L\u00e4raryrket b\u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga tillf\u00e4llen d\u00e4r elever, f\u00f6r\u00e4ldrar och n\u00e4ra kollegor g\u00f6r en lycklig – samtidigt \u00e4r det lite speciellt n\u00e4r man f\u00e5r ett s\u00e5dant h\u00e4r erk\u00e4nnande.<\/p>\n
F\u00f6r ett par veckor sedan skrev Karin Br\u00e5neback en text om Guld\u00e4pplet och k\u00e4nslan av att vara nominerad<\/a>. (Sedan skrev hon en till text som hade lite med det att g\u00f6ra<\/a>.) B\u00e5da tv\u00e5 trycker p\u00e5 hur viktigt det \u00e4r att vi l\u00e4rare ser och bekr\u00e4ftar varandra i ett professionellt landskap som annars dras med kraftig, sn\u00e5lbl\u00e5st – s\u00e4rskilt i media. Vill vi ha ett uppv\u00e4rderat yrke, fler framtida kollegor och i f\u00f6rl\u00e4ngningen ett h\u00e5llbart l\u00e4rarliv s\u00e5 beh\u00f6ver statusen h\u00f6jas. D\u00e5 \u00e4r priser som Guld\u00e4pplet ett\u00a0verktyg i den kampen som \u00e4r sv\u00e5rt att riktigt f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rdet av. Det har spridning.<\/p>\n Allt det d\u00e4r l\u00e5ter vettigt. Men samtidigt har det ocks\u00e5 en personlig betydelse som kanske rent av \u00e4r st\u00f6rre. Alla vi hundratalet l\u00e4rare som blivit nominerade i \u00e5r vet hur det k\u00e4nns. Alla som varit nominerade f\u00f6rut vet ocks\u00e5. Vi vet vilken kick det ger. Samma sak \u00e4r det med att vara i final. Det finns en kraft som man inte ska underskatta. Jag ska vara helt \u00e4rlig; Den h\u00e4r h\u00f6sten kunde ha b\u00f6rjat b\u00e4ttre. Vi beh\u00f6ver inte g\u00e5 in p\u00e5 detaljer utan kan bara konstatera att det har varit r\u00e4tt tuffa veckor sedan semestern. I den kontexten \u00e4r det h\u00e4r en ov\u00e4rderlig energiboost. Oavsett hur det g\u00e5r i slutet p\u00e5 oktober s\u00e5 har det gett mig en kick som jag beh\u00f6vde f\u00f6r att kunna vara den l\u00e4raren jag vill vara. F\u00f6r den sakens skull vill jag fr\u00e5n botten av mitt l\u00e4rarhj\u00e4rta tacka Datorn i Utbildningen<\/em>.<\/p>\n Det \u00e4r s\u00e5 himla g\u00f6tt att vara nominerad ihop med Karin Nyg\u00e5rds och Ulrika Jonson. B\u00e5da tv\u00e5 har jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00f6lja ett tag och b\u00e5da tv\u00e5 \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rda att vinna ett pris som detta. Det finns helt enkelt ingen d\u00e5lig utg\u00e5ng av den h\u00e4r finalen. Karin har tagit en nationell ledarposition inom processen att hacka l\u00e4roplanen. I andra l\u00e4nder \u00e4r det breda \u00f6verenskommelser mellan nationella skolpolitiker och massiva lobbyorganisationer som driver den kampen. I Sverige \u00e4r det i princip Karin. Det s\u00e4ger n\u00e5got om vilken betydelse hon har f\u00f6r sin och alla andra skolor i Sverige. F\u00f6r bara n\u00e5gra veckor sedan tog jag hj\u00e4lp av Karin f\u00f6r att komma vidare i ett programmeringsprojekt som jag och mina kollegor driver ihop med v\u00e5ra elever. En kvarts Hangout med Karin gav mer utveckling \u00e4n vad jag sj\u00e4lv kunnat \u00e5stadkomma p\u00e5 en m\u00e5nad.\u00a0P\u00e5 ett liknande s\u00e4tt har Ulrika blivit en f\u00f6reg\u00e5ngare inom inkludering av alla elever med hj\u00e4lp av digitala verktyg. Med skolans och samh\u00e4llets digitalisering p\u00e5g\u00e5ende i en rasande takt, \u00f6verallt omkring oss \u00e4r det livsviktigt att h\u00e5lla fokuset p\u00e5 en minst lika sp\u00e4nnande skolutveckling. Annars blir det bara samma gamla skola med nyare, coolare prylar. En nyckelkomponent d\u00e4r \u00e4r att g\u00f6ra framtidens l\u00e4rande tillg\u00e4ngligt f\u00f6r alla, oavsett\u00a0var och ens specifika utg\u00e5ngspunkt. Det funkar inte att en del elever hamnar efter i att utveckla digitala f\u00f6rm\u00e5gor. F\u00f6rlusterna som b\u00e5de individen och samh\u00e4llet g\u00f6r kommer att \u00f6ka i takt med att att digitala kompetenser blir en allt st\u00f6rre del av skolans allm\u00e4nbildning. Inom det f\u00e4ltet \u00e4r Ulrika Jonson en nationell profil som betytt mycket f\u00f6r S\u00f6dert\u00e4lje (inom ”Write to read”) och f\u00f6r andra specialpedagoger runt om i Sverige. S\u00e5 sent som f\u00f6r en vecka sedan gav jag hennes blogg till min speciall\u00e4rarkollega med uppmaningen att se och l\u00e4ra.\u00a0\u00a0<\/span><\/p>\n Avslutningsvis vill jag runda av den h\u00e4r texten med n\u00e5gra tankar kopplade till det hundratal l\u00e4rare som blivit nominerade till Guld\u00e4pplet i \u00e5r:<\/p>\n T\u00e4nk vad galet mycket kompetens vi tillsammans besitter. Jag tvivlar p\u00e5 att det finns n\u00e5gon utmaning kopplad till skolutveckling som vi inte skulle kunna l\u00f6sa ihop. Sj\u00e4lv har jag m\u00e5nga outforskade fl\u00e4ckar p\u00e5 min karta. D\u00e4r har ni betydligt b\u00e4ttre koll \u00e4n jag. Men tillsammans, d\u00e5 har vi en \u00f6verblick i totalt v\u00e4rldsklass. Den i s\u00e4rsklass st\u00f6rsta beh\u00e5llningen jag har av att finnas med i den kontext vi ibland kallar det utvidgade kollegiet \u00e4r inte i n\u00e4rheten av priser, nomineringar och gyllene frukter. Tv\u00e4rtom \u00e4r det att f\u00e5 l\u00e4ra av andra som tagit sig tid att l\u00e4ra sig saker som jag \u00e4nnu inte kan. D\u00e4r hoppas jag att vi tillsammans kan forts\u00e4tta se, utmana och lyfta varandra inom v\u00e5ra respektiva omr\u00e5den.<\/p>\n Bill Nye, The Science Guy (USAs motsvarighet till Hj\u00e4rkontoret-Beppe) sa i ett tal vid Boston University n\u00e5got otroligt smart som n\u00e4stan g\u00f6r s\u00e5dana h\u00e4r t\u00e4vlingar lite f\u00e5niga;\u00a0”Everyone you will ever meet knows something that you don’t.” <\/em><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Idag blir det offentligt att jag har g\u00e5tt till final i Guld\u00e4pplet 2014 tillsammans med Karin Nyg\u00e5rds fr\u00e5n Stockholm och Ulrika Jonson fr\u00e5n S\u00f6dert\u00e4lje. F\u00f6r det \u00e4r jag s\u00e5 klart v\u00e4ldigt lycklig. L\u00e4raryrket b\u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga tillf\u00e4llen d\u00e4r elever, f\u00f6r\u00e4ldrar och n\u00e4ra kollegor g\u00f6r en lycklig – samtidigt \u00e4r det lite speciellt n\u00e4r man f\u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-2656","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allvarligt"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2656","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2656"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2656\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2659,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2656\/revisions\/2659"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2656"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2656"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2656"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}