L\u00e4ngre\u00a0\u00e4n s\u00e5 hinner jag inte innan en av dem f\u00f6rst\u00e5r p\u00e5 riktigt.<\/p>\n
S\u00e5 jag skulle kunna r\u00e4kna hela livet men \u00e4nd\u00e5 aldrig komma fram till tv\u00e5!<\/em><\/p>\n Exakt s\u00e5! Jag f\u00f6rklarar att hen skulle kunna be sina barn att forts\u00e4tta och sen barnbarnen och s\u00e5 skulle deras sl\u00e4ktingar f\u00e5 forts\u00e4tta och forts\u00e4tta. D\u00e4r n\u00e5gonstans b\u00f6rjar resten av eleverna f\u00f6rst\u00e5 inneb\u00f6rden i talradens n\u00e4stan magiska o\u00e4ndlighet. De h\u00e4pnar och jag tar dem varsamt tillbaka till m\u00e5let; att r\u00e4kna addition av blandade decimaltal.<\/p>\n En l\u00e5ng dag senare, n\u00e4rmare best\u00e4mt sju och en halv timma senare, \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g att packa ihop och g\u00e5 hem. Men mina jobbnycklar saknas. Eftersom de g\u00e5r till ett kassask\u00e5p med teknik f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e5nga tusen s\u00e5 \u00e4r jag m\u00e5n om att hitta dem. Med ett svagt minne om att jag senast anv\u00e4nde dem f\u00f6r att l\u00e5sa ett sk\u00e5p i klassrummet s\u00e5 g\u00e5r jag tillbaka dit. P\u00e5 eftermiddagarna \u00e4r det Fritidsklubbens lokaler och eftersom klockan n\u00e4rmar sig halvfem s\u00e5 \u00e4r det bara n\u00e5gra kvar. Ett g\u00e4ng sitter och spelar ett br\u00e4dspel jag inte har sett f\u00f6rut. En bit bort, mycket riktigt i sk\u00e5pet, hittar jag mina jobbnycklar.<\/p>\n Kan inte du vara med och spela?<\/em> b\u00f6nar de och jag ser en m\u00f6jlighet att f\u00f6rdjupa mig sj\u00e4lv som den l\u00e4rare jag vill vara. \u00c4ntligen har jag det jag saknar mest hela dagarna; tid. Dessutom vet jag att parkeringsv\u00e4rmaren p\u00e5 min bil inte \u00e4r klar f\u00f6rr\u00e4n om tjugo minuter och JAG V\u00c4GRAR TAMEJFAN S\u00c4TTA MIG I EN KALL BIL. Sagt och gjort. Vi spelar br\u00e4dspel.<\/p>\n <\/p>\n
![\"IMG_0433.JPG\"](\"http:\/\/killfroken.se\/wp-content\/IMG_0433.jpg\")
<\/a><\/p>\n