{"id":287,"date":"2009-10-17T12:52:43","date_gmt":"2009-10-17T10:52:43","guid":{"rendered":"http:\/\/killfroken.se\/?p=287"},"modified":"2009-10-17T12:56:39","modified_gmt":"2009-10-17T10:56:39","slug":"den-tjugoandra-dagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/killfroken.se\/?p=287","title":{"rendered":"Den tjugoandra dagen"},"content":{"rendered":"

Efter tjugoen arbetsdagar p\u00e5 raken hittade jag den h\u00e4r l\u00e5ten under morgonens v\u00e4lbeh\u00f6vda sovmorgon. Samtidigt \u00e5terfann jag lusten att skriva. Det \u00e4r med viss skam\u00a0som jag \u00e5terv\u00e4nder.\u00a0(Den gyllene bloggregeln \u00e4r att med\u00a0j\u00e4mna mellanrum<\/strong> st\u00e4ndigt publicera nytt material.) Samtidigt bor det inom mig en stolthet \u00f6ver vetskapen att jag -n\u00e4r det blir f\u00f6r mycket-\u00a0har vett att koppla bort. Det \u00e4r vad en konsult hade kallat f\u00f6r en ”framg\u00e5ngsfaktor”.<\/p>\n

(F\u00f6r maximal l\u00e4supplevelse: Sl\u00e5 p\u00e5 klippet och l\u00e4s n\u00e4r l\u00e5ten b\u00f6rjar. S\u00e4tt ljudet ganska l\u00e5gt.)<\/p>\n

<\/embed><\/object><\/p>\n

Hela det h\u00e4r inl\u00e4gget till\u00e4gnas de senaste tjugoen dagarna av mitt liv.<\/p>\n

I mitten p\u00e5 juni gjorde jag min sista vikariedag p\u00e5 Pittoreska Skolan innan sommarlovet. Jag minns den eftersom jag just f\u00e5tt veta vilken klass jag skulle f\u00e5 m\u00f6ta under h\u00f6stens VFU. P\u00e5 den h\u00f6gskolan d\u00e4r jag l\u00e4ser har man i uppgift att under sista terminen ”ta \u00f6ver” en klass f\u00f6r ett par veckors tid och i mitt fall skulle det bli en grupp med 29 nio-, tio- och elva\u00e5ringar. En bra grupp.<\/p>\n

S\u00e5 kom d\u00e5 dagen n\u00e4r VFUn b\u00f6rjade (ganska exakt samtidigt som bloggb\u00e4garen rann \u00f6ver och jag slutade skriva). Nu i efterhand kan jag f\u00f6rst\u00e5 hur jag sett fram emot de h\u00e4r senaste veckorna \u00e4nda sen den d\u00e4r dagen i juni. Inte bara f\u00f6r att jag trivs som fisken i VFU-vattnet utan ocks\u00e5 f\u00f6r att jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 ett tag skulle f\u00e5 gott om material att blogga om. (\u00c5 vad bra de h\u00e4r senaste veckornas bloggande skulle ha blivit!<\/em>)<\/p>\n

Jag har sett stora dagar med l\u00e5ngv\u00e4ga politikerbes\u00f6k, pirriga dagar med klassdiskon och h\u00f6gst ovanliga dagar n\u00e4r b\u00e5de jag och min handledare varit borta d\u00e5 klassen f\u00e5tt ”testa” helt nya vikarier. Men jag har ocks\u00e5 sett de sm\u00e5 dagarna som ingen i efterhand minns. De helt vanliga torsdagarna n\u00e4r alla har musik p\u00e5 precis de passen man brukar ha musik och n\u00e4r matsalen som vanligt \u00e4r helt \u00f6verfull av yngre elever som aldrig \u00e4ter f\u00e4rdigt. (”Maten \u00e4r helt enkelt f\u00f6r god! D\u00e4rmed pasta!<\/em>”)<\/p>\n

Det har varit v\u00e4lplanerade lektioner och ihopkastade n\u00f6dl\u00f6sningar, brustna hj\u00e4rtan och sprucka cykeld\u00e4ck, studiebes\u00f6k p\u00e5 en \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge hemlig plats och fantastiska planeringsm\u00f6ten i arbetslaget, tappade t\u00e4nder och \u00e5terfunna vantar och en rodnande S\u00c4PO-vakt. Och mitt i alltihop finns en k\u00e4nsla av att det \u00e4r f\u00f6r stort f\u00f6r att det ska rymmas i ord.<\/p>\n

Det har varit en sansl\u00f6s arbetsbelastning som gett mig gr\u00e5a h\u00e5r och sj\u00e4lvd\u00f6da krukv\u00e4xter. Men samtidigt kan jag inte l\u00e5ta bli att – s\u00e5 h\u00e4r med en vecka kvar hos min l\u00e5neklass och med en vanlig vardag inom r\u00e4ckh\u00e5ll – frukta saknaden som kommer sen.<\/p>\n

Om ett par veckors tid \u00e4r jag f\u00e4rdig med min utbildning och det k\u00e4nns i slut\u00e4ndan som att det kommer att g\u00e5 bra. Jag \u00e4r redo.<\/p>\n

Men f\u00f6rst ska jag ha en helt ledig l\u00f6rdag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter tjugoen arbetsdagar p\u00e5 raken hittade jag den h\u00e4r l\u00e5ten under morgonens v\u00e4lbeh\u00f6vda sovmorgon. Samtidigt \u00e5terfann jag lusten att skriva. Det \u00e4r med viss skam\u00a0som jag \u00e5terv\u00e4nder.\u00a0(Den gyllene bloggregeln \u00e4r att med\u00a0j\u00e4mna mellanrum st\u00e4ndigt publicera nytt material.) Samtidigt bor det inom mig en stolthet \u00f6ver vetskapen att jag -n\u00e4r det blir f\u00f6r mycket-\u00a0har vett att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[155,156],"class_list":["post-287","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allvarligt","tag-ebbot-and-mattias","tag-vfu"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/287","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=287"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/287\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=287"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=287"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=287"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}