Lunchrast och jag \u00e4r p\u00e5 skolg\u00e5rden tillsammans med ett par elever. En annan elev kommer framspringande och ger mig sin m\u00f6ssa och springer d\u00e4rifr\u00e5n innan jag hinner ta h\u00e4nsyn till vad som h\u00e4nder. \u00c5 ena sidan vet jag att mitt professionella arv p\u00e5bjuder att jag kallar tillbaka eleven och uppmanar hen att s\u00e4tta p\u00e5 sig m\u00f6ssan. (Vuxna i generationer har gjort s\u00e5 kanske fr\u00e4mst f\u00f6r att de sj\u00e4lva sett vuxna g\u00f6ra s\u00e5 n\u00e4r de var barn?) \u00c5 andra sidan \u00e4r det sol och tidig v\u00e5rv\u00e4rme och det h\u00e4r \u00e4r en elev som verkar mer \u00e4n tillr\u00e4ckligt p\u00e5kl\u00e4dd som det \u00e4r. Jag hinner inte fundera l\u00e4ngre innan en till elev springer f\u00f6rbi och ger mig sin m\u00f6ssa. Ytterligare en. Den h\u00e4r g\u00e5ngen kastas m\u00f6ssan i min generella riktning. Samtidigt som jag f\u00e5ngar den ett halvt \u00f6gonblick innan den landar i en lerp\u00f6l hinner jag kasta ur mig en fr\u00e5ga.<\/p>\n
Jag: Vad h\u00e4nder egentligen!? Fem minuter senare s\u00f6ker jag upp dem, k\u00f6r en hel jultomterutin och delar ut tre klappar till tre sn\u00e4lla barn. De jublar och tar p\u00e5 sig sina ’nya, fina’ m\u00f6ssor. I alla fall ett tag.<\/p>\n
\nEleven: Det \u00e4r f\u00f6r varmt!
\nJag: …
\nEleven (som minns vad vuxna brukar s\u00e4ga)<\/em>: Nej, jag menar… du \u00e4r jultomten och du f\u00e5r ge oss dem i julklapp. Men inte f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 julafton, okej? Okej?
\nJag (ser min chans)<\/em>: Okej!<\/p>\n
![](\"http:\/\/killfroken.se\/wp-content\/IMG_3583.jpg\")
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"