{"id":3721,"date":"2018-09-01T09:01:25","date_gmt":"2018-09-01T07:01:25","guid":{"rendered":"http:\/\/killfroken.se\/?p=3721"},"modified":"2018-09-01T09:01:25","modified_gmt":"2018-09-01T07:01:25","slug":"blabaret-och-jag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/killfroken.se\/?p=3721","title":{"rendered":"Bl\u00e5b\u00e4ret och jag"},"content":{"rendered":"

Fredag i slutet p\u00e5 augusti och friluftsdag med hela arbetslaget i en av de m\u00e5nga n\u00e4rbel\u00e4gna skogarna. Det \u00e4r jag, mina kollegor och v\u00e5ra drygt 85 elever. F\u00f6rst en genomg\u00e5ng av Allemansr\u00e4tten i respektive klassrum och sedan resten av dagen i ett om m\u00f6jligt \u00e4nnu mer ursvenskt utf\u00f6rande. Det \u00e4r en stunds vandring, lekar i skogen, letande efter svamp, kojor som byggs, medhavd mats\u00e4ck som \u00e4ts och alltihop i ett mulet v\u00e4der som skvallrar om h\u00f6sten runt h\u00f6rnet. Det \u00e4r verkligen en toppendag. Jag ser nya sidor hos mina elever, roller som skaver lite \u00e4r som bortbl\u00e5sta och n\u00e4stan vartenda v\u00e4ldokumenterade st\u00f6dbehov \u00e4r f\u00f6r en dag l\u00f6st av sig sj\u00e4lv. Lagom till lunch kommer ett par av mina elever fram och f\u00f6resl\u00e5r att vi ska g\u00f6ra varje fredag till utflyktsdag. Jag vill verkligen h\u00f6rsamma deras \u00f6nskan men kan inte sl\u00e4ppa vuxenhj\u00e4rnan som t\u00e4nker p\u00e5 timplaner och liknande. Vi konstaterar ihop att det i alla fall vore bra med fler utflykter.<\/p>\n

Efter lunch uppt\u00e4cker jag att det \u00e4r ett par elever som inte automatiskt hittar n\u00e5got att g\u00f6ra. Jag best\u00e4mmer mig f\u00f6r att \u00e4gna dem lite uppm\u00e4rksamhet i hopp om att det ska hj\u00e4lpa dem att ta sig in i n\u00e5gon av alla de aktiviteter som p\u00e5g\u00e5r i skogen. En av dem, Bl\u00e5b\u00e4ret, \u00e4r en ny elev i en av parallellgrupperna som fram till nyligen levde i ett sydamerikanskt semesterparadis. Om du f\u00f6rest\u00e4ller dig milsl\u00e5nga, kritvita st\u00e4nder s\u00e5 \u00e4r det d\u00e4r hen har v\u00e4xt upp och levt n\u00e4stan hela sitt liv. Nu st\u00e5r hen h\u00e4r. Med ett stort, klarbl\u00e5tt paraply uppf\u00e4llt sedan morgonen trots att det inte kommit mer \u00e4n ett par droppar p\u00e5 hela dagen.<\/p>\n

Vi har aldrig riktigt pratat f\u00f6rut men jag har t\u00e4nkt tanken eftersom jag k\u00e4nner lite folk i hens gamla hemland, kan ett par ord p\u00e5 hens spr\u00e5k och vet att hen inte pratar s\u00e5 mycket svenska. S\u00e5 i mitt f\u00f6rs\u00f6k att engagera eleverna som inte har n\u00e5got att g\u00f6ra blir det naturligt att fokusera p\u00e5 Bl\u00e5b\u00e4ret ocks\u00e5. Vi pratar lite. Hen tappar hakan \u00f6ver att n\u00e5gon kan s\u00e4ga n\u00e5got p\u00e5 hens spr\u00e5k. Jag ber hen l\u00e4ra mig n\u00e5gra fler fraser och jag memorerar dem och ser till att engagera de andra som st\u00e5r runt omkring. F\u00f6r en stund har vi spr\u00e5kskola i skogen och de flesta verkar n\u00f6jda, Bl\u00e5b\u00e4ret \u00e4r mer \u00e4n n\u00f6jd.<\/p>\n

Efter en stund sl\u00e5s jag av en fundering.<\/p>\n

Jag: Bl\u00e5b\u00e4ret, hur l\u00e4nge har du bott i Sverige?
\nBl\u00e5b\u00e4ret: Jag har bott h\u00e4r i ett \u00e5r.
\nJag: Har du n\u00e5gonsin varit i en svensk skog f\u00f6rut?
\nBl\u00e5b\u00e4ret: Nej.
\nAlla runt omkring v\u00e4nder sig mot varandra och tappar hakan. Bl\u00e5b\u00e4ret fattar inte riktigt varf\u00f6r. Jag blir lika h\u00e4pen som de andra.\u00a0<\/em>
\nJag: Men du, d\u00e5 m\u00e5ste vi f\u00e5 visa dig runt!
\nEn elev i \u00e5r fem som inte deltagit s\u00e4rskilt aktivt fram tills nu:<\/em> Har du n\u00e5gonsin provat att \u00e4ta bl\u00e5b\u00e4r i skogen?
\nBl\u00e5b\u00e4ret tittar skeptiskt p\u00e5 mig: Min mamma sa ”\u00c4t inget i skogen!”<\/p>\n

Jag f\u00f6rklarar att det \u00e4r smart att t\u00e4nka s\u00e5 men att man kan l\u00e4ra sig att k\u00e4nna igen vad som g\u00e5r bra att \u00e4ta. Vi visar hen n\u00e4rmaste bl\u00e5b\u00e4rsris och var man ska leta. Efter n\u00e5gra sekunder b\u00f6rjar vi hitta n\u00e5gra f\u00e5, sorgligt klena bl\u00e5b\u00e4r. Hen \u00e4r \u00f6verlycklig. Jag och de kanske 4-5 eleverna som vuxit upp i de n\u00e4rbel\u00e4gna skogarna samlar ihop v\u00e5ra b\u00e4r och ger till Bl\u00e5b\u00e4ret. Snart hittar vi ett b\u00e4ttre ris d\u00e4r b\u00e4ren \u00e4r st\u00f6rre.<\/p>\n

Bl\u00e5b\u00e4ret: \u00c5h, jag visste inte att det var s\u00e5 h\u00e4r bl\u00e5b\u00e4r levde!<\/p>\n

Jag ler lite \u00e5t ordvalet och sl\u00e5s av hur bra svenska hon pratar efter ett \u00e5r. L\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5 kommer jag inte innan tv\u00e5 av hens nya mentorskamrater (som inte verkar ha lagt s\u00e4rskilt mycket notis vid Bl\u00e5b\u00e4ret tidigare) kommer fram och fr\u00e5gar om vi alla vill leka kurrag\u00f6mma. Jag kollar av att hen f\u00f6rst\u00e5r hur leken g\u00e5r till. Inte en susning. Jag f\u00f6rklarar lite och sedan erbjuder sig en av mentorskamraterna att visa hen hur man g\u00f6r.<\/p>\n

En timma av upprepade rundor av kurrag\u00f6mma innan det \u00e4r dags att g\u00e5 hem. Av s\u00e4kerhetssk\u00e4l samlar vi eleverna mentorsgruppsvis f\u00f6r att r\u00e4kna in dem innan vi b\u00f6rjar vandringen tillbaka. Alla mina \u00e4r p\u00e5 plats. Precis n\u00e4r jag r\u00e4knat f\u00e4rdigt fattar n\u00e5gon min h\u00f6gra hand. Det \u00e4r Bl\u00e5b\u00e4ret.<\/p>\n

Jag: Du m\u00e5ste g\u00e5 \u00f6ver till din mentor s\u00e5 att hen vet var du \u00e4r.
\nBl\u00e5b\u00e4ret: Jag vet, vi har redan r\u00e4knat. F\u00e5r jag g\u00e5 tillbaka med dig?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/center><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fredag i slutet p\u00e5 augusti och friluftsdag med hela arbetslaget i en av de m\u00e5nga n\u00e4rbel\u00e4gna skogarna. Det \u00e4r jag, mina kollegor och v\u00e5ra drygt 85 elever. F\u00f6rst en genomg\u00e5ng av Allemansr\u00e4tten i respektive klassrum och sedan resten av dagen i ett om m\u00f6jligt \u00e4nnu mer ursvenskt utf\u00f6rande. Det \u00e4r en stunds vandring, lekar i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-3721","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-dessa"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3721","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3721"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3721\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3723,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3721\/revisions\/3723"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3721"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3721"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3721"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}