Torsdag eftermiddag och jag \u00e4r i skarven mellan dagens sista lektion och eftermiddagens f\u00f6rsta m\u00f6te. Tiden \u00e4r knapp och i min datorv\u00e4ska finns en skylt som egentligen ska sitta p\u00e5 skolg\u00e5rden men den r\u00e5kade ramla ner under lunchrasten. Eftersom v\u00e5r vaktm\u00e4starrutin g\u00e5r ut p\u00e5 att mejla en pool som kanske l\u00f6ser problemet inom 1-2 veckor s\u00e5 blev det att l\u00f6sa det sj\u00e4lv. Jag har \u00e4nd\u00e5 en p\u00e5se med buntband i datorv\u00e4skan ocks\u00e5. F\u00f6r s\u00e5dana h\u00e4r tillf\u00e4llen.<\/p>\n
N\u00e4r jag g\u00e5r \u00f6ver skolg\u00e5rden m\u00e4rker jag n\u00e5gra vuxna som letar efter sitt barn. Jag har inte riktigt tid att hj\u00e4lpa dem s\u00e5 jag tar en omv\u00e4g till grinden d\u00e4r min skylt ska sitta. Efter n\u00e5gra minuters jobb \u00e4r skylten p\u00e5 plats och jag styr kosan mot mina m\u00f6ten. P\u00e5 v\u00e4gen kan jag inte l\u00e5ta bli att passera de d\u00e4r vuxna en g\u00e5ng till. Den h\u00e4r g\u00e5ngen n\u00e4rmre. En av dem stannar upp och v\u00e5ra blicka m\u00f6ts. I tv\u00e5 l\u00e5nga sekunder \u00e4r det kn\u00e4pptyst.<\/p>\n
Hon: \u00c4r det Killfr\u00f6ken? Det \u00e4r min gamla l\u00e5gstadiefr\u00f6ken. Vi pratar ett par minuter om hennes barnbarn, hur det g\u00e5r f\u00f6r mig, l\u00e4rarjobbet och lite annat. Det \u00e4r ett v\u00e4ldigt kort samtal innan jag pliktskyldigt avslutar eftersom jag vet att mina kollegor f\u00f6rmodligen sitter och v\u00e4ntar p\u00e5 mig. P\u00e5 v\u00e4g d\u00e4rifr\u00e5n sticker det till i n\u00e4san. Det \u00e4r en doft jag direkt minns. Hennes doft. Efter ett par \u00e5r i hennes klassrum n\u00e4r jag var barn s\u00e5 har den doften etsat sig fast i mitt inre p\u00e5 en omedveten niv\u00e5. Jag kan inte f\u00f6r allt i v\u00e4rlden beskriva den eller framkalla minnet av den, men p\u00e5 en millisekund kom den tillbaka n\u00e4r vi sprang p\u00e5 varandra. Med den kom alla minnen fr\u00e5n min tid hos henne tillbaka. Allt jag l\u00e4rde mig, allt jag och mina v\u00e4nner hittade p\u00e5 och allt hon visade oss. Alla barndomsminnen som hon \u00e4r en del av. Allt hon gjorde f\u00f6r oss. Hur viktiga vi var f\u00f6r henne och hur tydligt hon visade det f\u00f6r oss.<\/p>\n Resten av arbetsdagen kunde jag bara t\u00e4nka p\u00e5 en sak: hur ofantligt viktiga l\u00e4rare kan vara. Jag har fyra eller fem l\u00e4rare som jag minns p\u00e5 det s\u00e4ttet som jag minns henne och varje g\u00e5ng jag m\u00f6ter n\u00e5gon av dem s\u00e5 \u00e4r det fortfarande h\u00f6jdpunkten av dagen. Jag undrar verkligen om jag kan vara den l\u00e4raren f\u00f6r mina elever. Det handlar inte om vem jag \u00e4r utan om vilka f\u00f6ruts\u00e4ttningar jag f\u00e5r. Efter ett drygt decennium som l\u00e4rare vet jag att jag besitter f\u00f6rm\u00e5gan att vara den personen f\u00f6r andra. Jag vet ocks\u00e5 att jag haft perioder n\u00e4r jag absolut inte varit det. Tyv\u00e4rr k\u00e4nns det som att det blir vanligare och vanligare att jag inte kan vara det. Jag jobbar i en organisation som med flit har den l\u00e4gsta elevpengen i regionen och som har som m\u00e5l att bara 12% av l\u00e4rarna ska s\u00e4ga upp sig varje \u00e5r. Det \u00e4r m\u00e5let. F\u00f6r man har f\u00f6rlikat sig med verkligheten att l\u00e4rarna flyr. Inte f\u00f6r att de \u00e4r veka utan f\u00f6r att de inte m\u00e4ktar med l\u00e4ngre. Vilket s\u00e5 klart har att g\u00f6ra med den l\u00e5ga elevpengen. Det \u00e4r inte en besparing som kommer fr\u00e5n tunna luften. Varje g\u00e5ng det m\u00e5ste lappas och lagas s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4rarna som f\u00e5r l\u00f6sa det. S\u00e5 var det n\u00e4r den lokala vaktm\u00e4staren skulle rationaliseras bort. S\u00e5 var det n\u00e4r administrat\u00f6rerna ”beh\u00f6vde” bli f\u00e4rre och vi fick ta \u00f6ver lite mer administration. N\u00e4r kommunen inte har pengar att betala med s\u00e5 \u00e4r det jag som f\u00e5r betala med min tid och mina prioriteringar. Bara det faktum att jag b\u00f6rjat undvika f\u00f6r\u00e4ldrar\/anh\u00f6riga p\u00e5 skolg\u00e5rden f\u00f6r att ”hinna” s\u00e4ger n\u00e5got om mina prioriteringar. Tar jag mig d\u00e5 tid f\u00f6r mina elever?<\/p>\n Ett par timmar senare f\u00e5r jag ett SMS. En flash om att det ska bli lives\u00e4nd presskonferens om det nya kollektivavtalet f\u00f6r kommunanst\u00e4llda l\u00e4rare. Fina ord och stressade r\u00f6ster. N\u00e5gra journalister som inte verkar f\u00e5 grepp om vad som egentligen kommit \u00f6verens om. Det mesta skjuts ut p\u00e5 kommunerna. Lokalt ska b\u00e5de l\u00f6nerna och arbetsmilj\u00f6n l\u00f6sas. Och l\u00e4rarbristen. Det ska identifieras m\u00e5l och vidtas \u00e5tg\u00e4rder.<\/p>\n Jag f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r lokalt som saker och ting brukar h\u00e4nda. Men det beror bara p\u00e5 att det \u00e4r vi som jobbar d\u00e4r som l\u00f6ser det p\u00e5 egen hand. F\u00f6r det \u00e4r vi som f\u00f6rlorar mest n\u00e4r vi inte l\u00e4ngre f\u00e5r vara de l\u00e4rarna vi vill vara. De l\u00e4rarna som eleverna minns 23 \u00e5r senare. Jag jobbar hellre ihj\u00e4l mig \u00e4n att ge upp p\u00e5 det m\u00e5let.<\/p>\n Problemet \u00e4r bara att det inte \u00e4r en modell f\u00f6r att bygga ett friskt och attraktivt yrke. S\u00e4rkilt inte n\u00e4r man har en huvudman som gjort det till en sport att spendera s\u00e5 lite som m\u00f6jligt p\u00e5 skolan.<\/p>\n Problemet \u00e4r att ingen i skolans styrkedja har respekt f\u00f6r vad som h\u00e4nder n\u00e4r jag och min gamla l\u00e5gstadiel\u00e4rare m\u00f6ts p\u00e5 en regnig skolg\u00e5rd en torsdag i september. Det betyder inte ett dugg n\u00e4r kommunekonomerna tar fram sina excelark.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Torsdag eftermiddag och jag \u00e4r i skarven mellan dagens sista lektion och eftermiddagens f\u00f6rsta m\u00f6te. Tiden \u00e4r knapp och i min datorv\u00e4ska finns en skylt som egentligen ska sitta p\u00e5 skolg\u00e5rden men den r\u00e5kade ramla ner under lunchrasten. Eftersom v\u00e5r vaktm\u00e4starrutin g\u00e5r ut p\u00e5 att mejla en pool som kanske l\u00f6ser problemet inom 1-2 veckor […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-3729","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allvarligt"],"author_data":{"name":"Killfr\u00f6ken","href":"https:\/\/killfroken.se\/?author=2"},"featured_image_src":"https:\/\/killfroken.se\/wp-includes\/images\/media\/default.svg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3729","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3729"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3729\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3733,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3729\/revisions\/3733"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3729"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3729"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/killfroken.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3729"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nJag (f\u00e5r vad jag redan vet bekr\u00e4ftat)<\/em>: Ja, trevligt att tr\u00e4ffa dig igen!<\/p>\n