Strumporna på gården

Jag har ett mysterium.
Lite varstans på skolgården ligger det strumpor. kulörta ankelstrumpor i barnstorlek. Kanske sju eller åtta stycken har jag sett de senaste dagarna. Det är inte som att jag har lite att göra på jobbet. Så det har mest stannat vid en registrerad avvikelse i mitt bakhuvud påväg mellan lektioner, möten och annat. Fast jag har ändå lagt märke till det och funderat över varför vi plötsligt har en explosion av fotlösa strumpor.

Men så idag kom jag på det. På väg mellan ett grundskollärarmöte om våra interaktiva skrivtavlor och ett möte med min rektor bytte jag hus och passerade den delen av vår nya skolgård där ett tre-i-rad-bräde har målats upp. På grund av duggregn snabbade jag mig mellan husen, men stannade upp efter en stund.

Men det finns inga tillhörande spelpjäser. Förmodligen är de inköpta men inte levererade. Så mitt i duggregnet står en sjuåring som leker tre i rad. Barfota. Med sina ankelstrumpor som spelpjäser.

Jag: Hej! Vad gör du?
Hen: Leker!
Jag (som en idiot): Blir du inte blöt?
Hen: Jo, men det gör inget.
Så klart. 
Jag: Hur kan du spela med bara två strumpor? Behöver du inte fler?
Hen: Jag har liksom bara två.
Jag: ….
Hen: Så jag leker jage med dem istället.

Dåså. Mysterium löst.