Hur det är att vara popp-i-lär? Fråga Linné!

Det här är en grej som egentligen hände för ett drygt halvår sedan. Jag har liksom inte berättat det för er eftersom lappen försvann i mina shorts. Nu när shortsvädret är framme igen kom så även lappen fram. Det här är berättelsen bakom uttrycket popp-i-lär. Hittills är det bara jag och Den Enda Andra Manliga Lärarstudenten som slänger oss med uttrycket men vi spår att det snart är stort nere på kontinenten.

Det är sensommar och solen gassar på för att göra slut på de sista somriga krafterna. När klockan slår halv slutar lunchrasten för några elever. kvar ute på skolgården blir sexåringarna (totalt runt trettio stycken). Vid det här laget har de hunnit bli varma i kläderna och börjar visa lite större mod. Särskilt mycket mod visas när resten av skolan har lektion. Extremt mycket mod kommer, oavsett vem som står i närheten, från Båkmakarungens håll. Nu leker hon och några av hennes klasskamrater på en klätterställning. Plötsligt kommer de springande i flock mot bänken där ajg sitter och solar.

Barn I Flock (exalterat): Killfröken! Du kommer aldrig kunna gissa vad Bråkmakarungen gjorde!
Jag: Nej, vad roligt. Berätta!
Bråkmakarungen: Jag kunde hoppa från klätterställningen! Och nu är jag kapillär!
Berlinpojken: Euhm… det heter populär… inte kapillär…
Bråkmakarungen (konfunderat): Jaha, jag visste inte det… (snabbt tillbaka på banan) Hurra! Nu är jag popp-i-lär.

Flocken flockar vidare och kvar står jag, nöjd som få. Märks det att ungarna hade tema Linné i höstas eller? Man kan skoja om dom men visa mig någon annan sexåring som kan ordet kapillär så ska jag ändra mig. Tills dess kommer mina elever nog vara de nördigaste och grymmaste ungarna jag vet.

(Jaa! Jag erkänner, jag kunde inte stava till kapillär när jag började skriva på det här inlägget…)